Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Mitt äventyr på sjön - XV. Ömänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty just i detsamma, fastän solen ännu hade en eller två
timmar kvar till sin nedgång, vaknade alla öns ekon bölande
vid dundret av ett kanonskott.
»Man har börjat slåss!» utropade jag. »Följ med!»
Och jag började springa åt ankarplatsen till, alldeles
förgätande min rädsla, under det mannen i lumporna travade
lätt bredvid mig.
»Åt vänster, åt vänster», sade han, »håll dig åt vänster,
kamrat Jim! Under träden med dig! Där jag dödade min
första get. Nu kommer de inte hit mera, de’ä’ allesammans
till väders på bergen av rädsla för Benjamin Gunn ... Å,
och där ä’ kyrkogården. Du ser kullarna? Jag kom hit och
bad då och då, när jag trodde det kunde vara söndag. Det
var inte riktigt detsamma som ett kapell, men det såg
mycket högtidligare ut, fast Ben Gunn hade ont om grejorna —
ingen präst eller så mycket som en bibel eller en flagga
en gång.»
Sålunda fortfor han att tala, medan jag sprang, utan att
vänta eller erhålla något svar.
Kanonskottet följdes efter ett ansenligt uppehåll av en
salva av mindre vapen.
Åter en paus, och därpå såg jag knappa tusen fot framför
mig unionsflaggan vaja i luften över en skogsdunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
