Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Mitt äventyr på sjön - XV. Ömänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftig död var det åtminstone — han mot sex. Billy Bones var
förste styrman, Lång-John andre styrman, och de fråga’
honom, var skatten fanns. ’Å,’ sa’ han, ’ni kan gå i land, om
ni vill och stanna’, sa’n, ’men vad fartyget anbelangar, ska’
det ta mig tusan sätta alla klutar till!’ — Det var vad han sa’.
»Nåväl, jag gick med ett annat fartyg för tre år sen, då vi
siktade den här ön. ’Gossar’, sa’ jag, ’här ä’ Flints skatt,
låt oss gå i land och söka den.’ Kapten var missbelåten med
det, men mina backskamrater var alla eniga och gick i land.
Tolv dagar sökte de den och överöste mig med skällsord
var dag, tills en vacker morgon alla gastarne gick ombord
igen. ’Vad dig beträffar, Benjamin Gunn’, sa’ de, ’så här ä’
en bössa’, sa’ de, ’och en spade och en hacka. Du kan stanna
här och söka Flints pengar, bäst du gitter’, sa’ de.
»Nåväl, Jim, tre år har jag varit här, och inte en kristen
matbit har jag smakat från den dagen och till nu. Men se
bara på mig. Ser jag ut som en gast för om masten kanske?
Nej, säger du? Nej, jag var det inte heller, ska jag säga dig.»
Och därmed plirade han med ögonen och nöp mig hårt.
»Säg din herre just de orden, Jim», fortfor han. »Han var
det inte heller, ska du säga. Tre år var han ensam på den
här ön, i ljus och mörker, i ur och skur, och ibland kunde
han tänka på en bön, ska du säga, ibland på sin gamla mor,
om hon ännu finns i livet, ska du säga, men största delen
av Gunns tid — det ä’ vad du ska säga — största delen av
hans tid var upptagen av en annan sak. Och så ska du ge
honom ett nyp så här.»
Och han nöp mig på det mest förtroliga sätt.
»Sen», fortfor han, »sen ska du säga: ’Gunn ä’ en
beskedlig karl’, ska du säga, och sätter tusen gånger — kom
ihåg det, tusen gånger — större förtroende till en som ä’
född gentleman, än till dessa lyckoriddare, därför att han
själv en gång varit en tocken.’»
»Det ä’ bra», sade jag, »jag begriper inte ett ord av vad
du har sagt, men det gör detsamma — frågan är, hur jag ska
komma ombord.»
»Ja», sade han, de’ä’ just knuten, det. Men jag har ju
min båt, som jag gjort med mina två händer. Jag har den
under vita klippan, i värsta fall får vi tillgripa den efter
mörkrets inbrott. — Tyst, vad var det!» utropade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
