Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Knut satt vid ett af fönstren i en andra klassens
kupé och såg ut öfver landskapet. Sara midt emot
med sin sofvande gosse i skötet.
»Nu göra vi vår bröllopsresa,» sade han och log
emot henne.
»Ja,» svarade hon glädtigt, men slogs i detsamma
af det hjärtlösa i, att det var Hugo som fick bekosta den.
Det var försommar och grönt hvart man såg —•
hela landet igenom. Björkarna, med blanka doftande
blad, granarna iklädda späda ljusa tättsittande årsskott,
ekarne ännu skiftande i rödgult och fälten saftigt
djupgröna. Här och där täcka banvaktstugor och
gårdar omgifna af blommande fruktträd och syrener.
För Knut var allt så nytt, som såge han det för
första gången.
»Ser du bäcken, kyrkan, insjön eller de förto-
nande höjderna i fjärran?» frågade han omväxlande,
och hon såg, liksom med hans ögon, glädjande sig
öfver hans fröjd, medan den tanken växte sig allt
större, att hans hälsa och lycka aldrig kunde köpas
för dyrt.
När Venern skymtade fram — som en stor, blå
rand borta vid horisonten — slog han ihop händerna
som ett öfverlyckligt barn.
»Det liknar hafvetl» sade han jublande.
Intet gjorde dock ett mäktigare intryck på hans
känsliga sinne än de brunbrända, nakna, med stenar
besådda, liksom under en förbannelse hvilande fälten vid
Svältorna.
»Det är sorgligt och hopplöst som Dantes Inferno,»
sade han vemodigt, »men drar och lockar med det
ohyggligas och öfvernaturligas makt.»
Fru Holm och Netten voro ännu en gång öfver-
lämnade åt hvarandras sällskap, ty Sara, Knut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
