- Project Runeberg -  Skapande fantasi och sjuka skalder : Tegnér och Fröding /
238

(1927) [MARC] Author: Bror Gadelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238
biskopskåpan, den han alltid varit. Det tempel, i vilket
han firade sin andakt och utan varje dagtingan med
sitt samvete, ja, till och med i extatisk hänförelse
kunde fullgöra sin prästerliga gärning både som skald
och biskop, var alltsa framför allt skönhetens. Men i
detta tempel faller poesiens stämningsfulla dager genom
många fönster, av vilka en del äro målade efter fromma
barndomsminnen och nedärvd gammal-kristen tradition,
medan andra fyllas av de nordiska hjältesagornas eller
den klassiska mytologiens former och gestalter. Dessa
bilder syfta ju enligt Tegnérs åsikt alla åt samma håll
och återgiva alla samma tanke. Så ser han »försonings-
läran» klart antydd av de gamla Svearnes »Balder»
och uppfattar denne som en föregångare till den kristna
teligionens »Jesus». I den sista av Frithiofsångerna
ger skalden uttryck åt denna uppfattning i de vackra
profetiska ord, som av Balders åldrige överstepräs
uttalas:
»Försonas med din fiende och med dig själv,
då är du ock försonad med ljuslockig Gud. —
I Södern talas om en Balder, jungfruns son,
sänd av Allfader att förklara runorna
på nornors svarta sköldrand, outtydda än.
Frid var hans härskri, kärlek var hans blanka svärd,
och oskuld satt som duva på hans silverhjälm.
From levde han och lärde, dog han och förlät,
och under fjärran palmer står hans grav i ljus.
Hans lära, sägs det, vandrar ifrån dal till dal,
försmälter hårda hjärtan, lägger hand i hand,
och bygger fridens rike på försonad jord.
Jag känner ej den läran rätt, men dunkelt dock
i mina bättre stunder har jag anat den,
vart mänskligt hjärta anar den ibland, som mitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:04:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skapfant/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free