Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Skalden fyller här sin prästerliga mission och ger
den längtande ett tillfälle att på »diktens skepp» för-
flytta sig ovan molnen. Och i »Prästvigningen» är
den inspirerade gudsmannen skald:
»Hör! Davids strängar brusa
odödlighet och Gud.
Hör! Edens palmer susa
försonarns milda bud.
Och hänryckt skalden griper
i lyran och slår an
vad vishet ej begriper,
vad tron blott ana kan.
Den låga jordens sorger
förstumma vid hans röst,
när evighetens orger
genljuda i hans bröst.
Halleluja! så vida
som stjärnevalvet spänns,
som år och sekler skrida,
till tidens, rymdens gräns!
Halleluja! Vad söker
min själ att högre ha?
Guds salighet besöker
vår jord. Halleluja!»
De här citerade dikterna hänföra sig till Tegnérs
ungdomstid och äro nedskrivna 1812. Med rätta har
Nathan Söderblom i sin uppsats, »Tegnér och religionen»,1
framhållit, huru Tegnér i sin orubbliga ärlighet och
uppriktighet aldrig av opportuna skäl ändrade mening.
Han är och förblir, även sedan han officiellt iklätt sig
1 Ord och bild 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
