Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjelfkulturens nödvändighet och inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan visserligen icke säga att lidelserna och passionerna
utgöra en själssjukdom; men de närma sig ganska mycket ett
sådant tillstånd, och kunna alltid anses såsom en sjuklighet i
själen, emedan de utgå ifrån en onaturlig uppretning af
enskilta förmögenheter. De kunna derföre med skäl anses såsom
ett slags öfvergående vansinne.
Utom det verkligt demoraliserande inflytande hvarje till
passion stegrad känsla utöfvar på själen, är inflytande på kroppen
icke mindre förderfligt. Själens stormar återverka förfärligt på
menniskans fysik och undergräfva helsan så att de oftast kunna
förvandla den starkaste kropp till den skröpligaste ruin. Det
gifves fall, då personer vid häftiga utbrott af vrede, glädje eller
sorg ögonblickligen tillsatt lifvet. Vi vilja här anföra ett dylikt
exempel:
”Några Bretagnare voro samlade på en restauration, der de
spelade. Under det de helt lugnt skötte sina kort kom en
Auvergnare in och ställde sig att se på spelet, öfver hvilket han
gjorde åtskilliga spefulla anmärkningar. En af Bretagnarne vid
namn Louis bad Auvergnaren att han skulle låta bli att högt
uttala sina tankar öfver spelet.
— ”Huru vågar ni befalla mig att tiga?” skrek
Auvergnaren. ”Ni tycks glömma att jag är den starke Bouttilier, och den
som muckar får med mig att göra. Jag ämnar företaga allt
hvad mig lyster och råder icke någon att deröfver göra
anmärkningar, ty den som tillåter sig sådana, skall jag nog sköta som han
är sjuk till”, och dervid knöt Bouttilier handen under näsan på
Louis.
— ”Hör på, Bouttilier, håll er stilla, eljest kastar jag er
på dörren”, sade Louis, med största kallblodighet. Auvergnarens
hand föll med ett kraftigt slag tvärt öfver Louis’ ansigte så att
näsa och mun flögo i blod. I ögonblicket var Louis uppe ifrån
sin plats och slog armarna om Auvergnaren, så att han höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
