- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
278

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

flägt, hwaraf berömmet bestod, snart skulle wara
utandad; huru det lof, som blifwit wunnet genom fester,
skulleförglömmas under fastor, och huru alla dessa flugor
skulle förswinna, blott ett enda wintermoln wisade sig.

Men nu war den tid kommen, att Timon icke
längre kunde tillsluta sina öron för den trogna
Flavii föreställningar. Penningar måste anskaffas; men,
när Timon befallde Flavius att sälja något af hans
jordegendom för att anskaffa mynt, underrättade
Flavius honom om det, som han åtskilliga gånger
förut förgäfwes sökt tillfälle att säga honom, eller att
största delen af hans jordegor redan war såld eller
förpantad, och att allt hwad han nu mer egde icke
war tillräckligt att betala ens hälften af hans
skulder. Förwånad öfwer detta meddelande utbrast
Timon: ”mina landtgods sträckte sig från Athen till
Lacedemon.” ”Ack, min ädle herre, — swarade
Flavius, — werlden är blott en werld och har gränser;
om hon hel och hållen tillhörde er samt kunde gifwas
bort i en handwändning, hur’ snart skulle icke allt
wara förswunnet !”

Timon tröstade sig dermed, att han icke begått
någonting ondt; att, om han oförståndigt skänkt bort
sitt goda, det icke skett för att omhulda sina laster,
utan för sina wänners skull; och han bad den
hederlige Flavius, som fällde bittra tårar, att trösta
sig med den öfwertygelsen, att hans husbonde aldrig
skulle kunna sakna tillgångar, så länge han hade så
många ädla wänner. Timon intalade sig sjelf, att
han icke behöfde annat än skicka ut och låna; att
han i denna nöd skulle kunna nyttja de honom
förbundnas förmögenhet lika wäl som wore den hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free