- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
277

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

det han sålnnda for fram utan sans eller hejd och
så litet märkte, huru mycket han gaf ut, att han
aldrig frågade efter, huru länge detta lif skulle kunna
fortsättas, eller huru hans slöseri skulle slutas, —
under allt detta måste hans rikedom, som icke kunde
räcka i ewighet, nödwändigt smälta bort för en
gifmildhet, som icke kände några gränser. Men hwem
skulle säga honom detta? Hans smickrare? Nej, det
war deras fördel att hålla hans ögon tillslutna.
Fåfängt försökte hans trogna hofmästare Flavius att
föreställa honom, hur det stod till med hans hus;
fåfängt lade han för honom sina räkningar, bad
honom, tiggde honom med en enwishet, som eljest skulle
synts opassande för en tjenare, beswor honom med
tårar att göra sig underrättad om huru hans
angelägenheter förhöllo sig. Timon wille aldrig höra
talas om sådant, utan förde talet på någonting
annat, ty ingen är så döf för alla föreställningar som
en rik, hwilken är nära att bli fattig; ingen will så
ogerna tro på sin rätta belägenhet, är så blind för
sin werkliga ställning och så obenägen att tro på
motgången. Osta hade den rättsinniga hofmästaren, då
alla rum i Timons stora hus woro uppfyllda med
sådana bofwar, som lefde friskt på hans husbondes
bekostnad, då golfwen flöto af i dryckenskap utspildt
win, och hwarje sal glimmade af ljus och genljöd
af musikens toner samt gästernas glädtiga samtal;
ofta hade han då dragit sig undan till något ensligt
ställe och mer ymnigt, än winet derinne rann ur de
fyllda amphorerna, fällt tårar öfwer sin husbondes
galna blindhet samt tänkt, huru, när de penningar
woro sin kos, som köpte honom beröm af folk, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free