Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 FRÅN NORRA VÄRMLANDS FINNSKOGAR.
Så blifva torpen vanskötta, skulderna växa, och slutligen
säljes egendomen och folket far till Amerika. Dessa andliga
rörelser äro en verklig kräfta på finnskogarna.
Några seder och bruk. Kaffet har kommit till norra
Värmlands finnskogar från Norge; denna dryck begagnas
nu i största öfrverflöd. Från Norge har sannolikt äfven
tobaken vunnit insteg. Troligtvis hade finnarna redan vid
sin ankomst till Värmland kännedom om danserna, polskan,
valsen och hamburgskan. På sjuttonhundratalet kom mazur-
kan — den dansas naturligtvis utan särskilda turer — och på
sjuttiotalet »rheinländaren». Fiolen infördes vid medio af
sjuttonhundratalet af en norrman, Spes Per, som sades
hafva rymt från Åkerhus fästning. Då fanns en skicklig
kantelespelare, Hajkajnen, och det var aldrig sämja emellan
dessa två spelmän. Sedan blef kanteleharpan undanträngd
af fiolen, och många finnar hafva varit skickliga äfven på
detta senare instrument. De som spelat väl, vare sig harpa
eller fiol, säges hafva lärt konsten af näcken.
Gottlund och tiden efter honom. Genom Gottlunds
verksamhet hafva finnarna vaknat till lif och begynt till-
ägna sig nyare tiders uppfinningar och bruk. Han var
också orsaken, kanske mot sin vilja, att de med ifver började
lära sig svenska språket. Regering och öfverhet fingo ock
genom Gottlund och den rörelse, han uppväckte, klart för
sig, att också andra finnar än de så kallade »strykfinnarna»
—— kringvandrande tiggarföljen — funnos. Sedan detta
vardt klart, bafva finnarna från staten fått det ena hand-
taget efter det andra, och deras förhållanden hafva för-
bättrats i alla hänseenden.
Finnarnas järntillverkning och handtverk. Fin-
narna tillverkade järn af myrmalm. Detta tillgick sålunda,
att en grop gräfdes på lämpligt ställe. Häri insattes ett
blåsrör, som utmynnade nära bottnen, hvarpå ett hvarf torr
foruved lades i gropen; därpå lades ett lager myrmalm, så
åter furuved och malm tills gropen vardt fylld. Eld tändes
sedan nere i gropen, och då det börjat brinna, blåstes luft
in med blåsbälgen, och malmen förvandlades till järn. Den
sista, som tillverkade myrjärn, var Daniel i Båtstad uti
Norra Finnskoga. Han sålde detta järn till brukspatron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
