- Project Runeberg -  Mosaik : Dikter och prosafragment /
112

(1907) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alla de människor som jag mötte, och som
jag väl sedan aldrig mötte mer, tyckte jag voro
som böcker som jag kastade en blick i. Oftast
är det ju så att de skaror av människor, som
ila förbi en på gator och farvägar, blott bli drop*
pama i floden som flyter förbi. Man lever i sina
tankar, i sina idéers rika värld och hör endast
som på avstånd bruset av människomas flod.
Denna morgon var hjärnan kall och liksom sval*
kad av svält, tankarna stötte som knivar mot
tankar som möttes, och skuro som ldingor genom
känslor som tangerade. Så många öden gissar
man aldrig som när magen är tom.
Som jag vandrade de långa gatorna fram och
läste i ansikten och ögon jag mötte, och fann
hur ögon som voro djupa som gruvor eller klara
som stjärnor hade lidandet eller tänkandet i sig
och hur slöa, ihåliga ögon, lika tomrum, ofta
blickade ner på den välfödda kropp som aldrig
burit en själ, eller förlorat den, hur vackra höga
pannor ej just så ofta hörde samman med de
vita, vackra händer, som togo om lyxbutikernas
ciselerade låsvreden — så kom jag att tänka på
naturens slöseri med sina bästa krafter, med sina
mest lovande frön, och på den heliga lögnen
om det visa ändamålet.
När jag hunnit dit i mina tankar, mötte jag
barn och vuxna och gamla, som gingo med små
bleka kransar in på sidogator, som syntes föra
till en stad inom staden. Dem följde jag och
märkte att jag hunnit till Père Lachaise, dit de
levande gå med kransar till sina döda. Det hade
hunnit bli middag och solen sken blekgult kallt
över de dödas stad, där vid ingången står den
väldiga stenen med de goda orden: Aux morts.
Och åter, jag vet icke varför, kom jag att tänka
- 112 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfmosaik/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free