Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLENS GATA
E
N gång när jag låg i Paris och pängarna hade
tagit så slut, att jag var fattigare i den stora
staden än de fattiga tiggare som befolka de
långa broarna över den guldglänsande Seinen,
och mer hemlös och främling än de arma, som
ha himmelen till tak och ej veta av annat, gick
jag en morgon ut på gatorna, som draga genom
staden som tusen breda vägar draga genom en
oändlig slätt och där människorna vandra eller
ila som trötta eller irrande tankar och där man
endast blir ett ansikte bland miljoner ansikten,
som icke känna varandra.
Jag bodde långt nere vid Montparnasse, där
man har framför sig som en lysande remna i
skyn Invalidens gyllene kupol, därunder han
viíar, Sankt Helenas av segrar och nederlag trötte
man. Därifrån gick jag mot stadens medelpunkt,
där republikensmonumentstår, ochvarifrångatorna
grena sig ut strålformigt och dit även de gator
föra som komma från murarna som kransa sta*
den vida bortom de fattigaste fattiga Montmartre.
Timmar vandrade jag de långa gatorna fram ge*
nom den stora staden längs de gråvita husen,
över vilka en kall, klar novembersol lyste.
- 111 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
