Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grät sig till sömns. Långt om länge kom Greta
in på tå.
— Nu har jag frun inne i sängkammaren,
hon vet ingenting om Gösta ännu, hviskade
Greta. — Tack, snälle doktorn. Gud välsigne . . .
Stackars mitt lilla gull, som slagit sig så. Nu
ska’ jag vaka, doktorn. Jag litade på min snälle
doktor.... Stackars mitt gull.
Gabriel glömde, hur förargad han varit
öfver att ha lämnats ensam att sköta allt, han
nändes inte komma med hårda ord, utan gick
tyst in till sig.
Sömnen dröjde länge, misstankarne mot
Gösta, fru Borg, minnet af Vikingens härjade
hem, lågorna och larmet, som ännu tycktes
brusa för öronen, allt höll Gabriel vaken, ända
tills han halft domnade bort.
Han tyckte sig bara ha sofvit helt kort,
då han väcktes af att någon såg på honom. Han
for upp och blef sittande i bädden. Fru Borg
stod strax bredvid med händerna knäppta öfver
bröstet och blicken fäst på hans ansikte.
— God morgon, sade hon lugnt och böjde
på hufvudet. — Nu har försynen hämnats och
den döde fått ro. Gud har straffat mindre strängt,
än jag trott, men han har straffat.
I detsamma ringde väckareklockan två
timmar före tiden. Gabriel tyckte, att han skymtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
