Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned foten i en grop, som bildats af allt höstens
regnande, och benet var brutet.
— Jag vill inte i fängelse, kved Gösta
ångest-fullt och så svimmade han.
Gabriel försökte bära honom, men om de
inte mött en mjölkskjuts, hade det nog blifvit
svårt att få honom hem.
— Det brinner än, sade kusken, medan han
vände hästen inåt staden; efter många om och
men hade han fått klart för sig, att Gösta inte
var död.
— Hur kom elden upp, frågade Gabriel.
— Det vet ingen, svarade kusken. — Men
det var nock explosision utå e lampe, för så bär
det te ibland.
Gösta hade vaknat och ville resa sig i vagnen,
men föll jämrande tillbaka.
Hemma var Greta i yttersta oro: fru Borg
hade gått sin väg utan att säga ett ord till henne,
och det skrämde gumman nästan mer än hvad
som händt Gösta. Gabriel skyndade efter
läkare, men när han kom tillbaka med doktorn, låg
Gösta sanslös igen, men hvarken fru Borg eller
Greta fanns i huset.
Till fram på natten satt sedan Gabriel hos
Gösta, men så att gossen inte kunde se honom,
ty hvar gång Gösta blef varse Gabriel, skrek han
i ångest. Förbandet hade bara gjorts
provisoriskt till nästa morgon. Gösta våndades och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
