Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvilkas dyrkan han försmått? Med ett slag
hade han blifvit en annan! Uttrycket i hans
ansikte hade förändrats. Och nu visade sig, huru
föga ny i sitt innersta han egentligen var. Det
glada trots, som’ hvisslade i hans strofer, det var
blott det unga blodets sus i ådrorna; det behöfdes
endast en kall vind, och också glöden
dämpades. Och hans verklighetskärlek, hans
»realism», den hade varit verklighetskärleken hos en
tjuguårig poet med ögon, i hvilka det skimrar
under blodets lätta beslöjning, som se utan att se.
Någon egen lifsåskådning hade han nog aldrig
kämpat sig till, och därför blefvo hos honom som
hos så många andra svenska diktare ungdomen
och djärfheten »fel som förgingo med åren». Hur
gammal och hur ängsligt korrekt började icke
snart hans dikt med all sin konstnärliga
fulländning att verka! Mindre var detta fallet kanske
med de dikter, som betecknade själfva omslaget,
och hvilka i sin bitterhet och sin revolt mot
tidsandan åtminstone icke andades signaturernas kalla
likgiltighet och trista olust att förstå, men liksom
läto en möta en fläkt af brännande smärta och
besvikenhet. I högre grad gäller det om hela
den följande produktionen, de gammalsvenskt
»hjärtegoda» och idylliskt blida dikterna. Här
möter oupphörligt den gamla tron på
handtryckningens och vänliga ords förmåga att göra
storverk — en tro, som sannerligen måste förvåna i
militarismens och krigsrustningarnas tidehvarf.
Skalden hade ju haft sin vackra tro redan som
De nya poeterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
