Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
eller den historiska? För vår del tro vi att grundidén
dertill visserligen ursprungligen hvilar på en mytisk
bas, men att framställningen, eller teckningen deraf
(d. v. s. att sjelfva koloriten) är måhända i sina detal-
jer — historisk; i så måtto nemligen att den inför och
upptager namnen på historiska personer, och placerar
sjelfva tilldragelse-schenen i vår nord. Föröfrigt kunna
vi icke inse att här gäller någon kamp, och strid, emel-
lan mörkrets makter och ljusets, emellan den goda och
onda principen. Icke heller inse vi det W ä in ä m ö i-
nen och Ilm a r in e n , näst U k k o , voro Finnarnes hög-
sta Gudar (såsom några deribland Collan, Donner, m. fl.
påstå). Ukko är dessutom ej heller namnet på någon
Gud, det är endast ett epitet som tillägges honom, och
hvilket ord blifvit begagnadt stundom såsom ett prono-
minum, stundom såsom en apposition, i stället för be-
är härem ot ingenting att anm ärka; det står, (betraktadt såsom en
dikt) för Lönnrots räkning, liksom f ilin o la (ett annat ep os) står
för vår. Men att utgifva det för en tinsk folkdikt, är ett underslef,
som icke anstår någon — allram inst Lönnrot. Och att i detta fal!
inblanda 1’ohjola m ed Kalevala är en n on sen s, som icke låter för-
klara sig, och strider em ot sjelfva det sunda förståndet, såvida
nem ligen grund stenarne här, (till sam m a skådesp el) äfven m åste stå
på sam m a b as, och icke — den ena på jorden, och den andra upp
— i him m elen. Och slutligen — m ånne det ej i historisk t afse-
en d e härvid had e hört till ordningen, äfvensom ej m indre till sa n -
nin gen s och rättvisans grund satser, än till hum anitetens och billig-
h eten s fordringar, att Lönnrot härvid äfven bordt hafva uppgifvit —
hvarifrån, och af hvem , han erhållit de skilda sånger han här b e-
gagnat. Ty då de flesta af dem , och m åhända de bästa, redan
förut — genom offentligt tryck — blifvit af andra, allm änheten m ed-
delta, ser det åtm instone så u t såsom Lönnrot, genom förtigandet,
eller förhem ligandet häraf, velat tillräkna sig, ensam , förtjensten
af alltsam m ans, liksom han varit barnslig nog att tillerkänna sig
sjelfva idén af deras s a m la n d e och u t g i f v a n d e — såsom sin
uppfinning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
