Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pirre och Mirjam — efter P—f, ur Folksk. barnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gården och pratade med ett par små barn. Nu
blev han vaken riktigt. Barnen hade en korg,
och i den fanns ett levande ting, det kunde
Pirre förstå. Men han låtsade, som han ej alls
brydde sig om saken. Hans fröken tog upp ett
litet vitt nystan ur korgen, smekte det och talade
till det.
Pirre kände en glödande avund-sjuka stiga
upp i sitt katt-hjärta, ty om han älskade någon
i livet, så var det sin fröken, näst fågel-stek
åtminstone. Hans ögon skimrade gul-gröna av
harm.
Nu gick fröken uppför trappan. Men hon
såg inte ens åt honom. Så gick hon in i köket.
Inte var Pirre nyfiken, nej inte alls, men han var
så törstig, han måste också in i köket för att
dricka. — Men vad fick han se i köket? — Jo,
en livs-levande vit liten kattunge. Ingenting i
världen avskydde Pirre så som kattungar,
därnäst hund-valpar. Hur gärna hade han inte bitit
ihjäl den lilla ungen.
Där stod nu den lilla Mirjam — så hette
kattungen — intet ont anande och åt ur hans
eget fat!
Pirre bevärdigade inte den lilla med en blick
utan gick och lade sig på sin bädd. Där låtsade
han sova och hörde inte alls, att hans fröken
prisade den lilla Mirjam som »det raraste lilla
krflk på jorden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
