Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till min kisse — av L. S. - Pirre och Mirjam — efter P—f, ur Folksk. barnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill ej tro det, ty list och svek
jag skyr av hela mitt hjärta.
Och aldrig vill jag — ej ens på lek —
det minsta djur vålla smärta.
Och vill på allvar du bli min vän,
hör, vad jag säger dig om igen:
Bliv snäll mot alla små fåglar!
Pirre och Mirjam.
Pirre var en gammal, fnurrig »katt-ungkarl».
Han kunde varken tåla hundar eller kattor. Ja,
det gick så långt, att han kunde klösa till en
människa, som ville stryka honom. Men då var
han vid särdeles dåligt lynne.
En dag var Pirre vid alldeles särskilt dåligt
lynne. Han låg framför spiseln i köket och
värmde sig. Då kom köksan med en bricka med
porslin på. Så trampade hon honom på svansen.
»Du kunde väl gå undan för mig såväl som jag
för dig», tänkte Pirre och låg kvar. Om igen
kom hon åt svansen. »Mjamm!» skrek Pirre till,
så att hon så när tappat brickan. Men Pirre
låg, där han låg. — »Fy, ditt stygga katt-kräk!»
skrek hon till.
Men då blef Pirre ond och gick ut och lade
sig på förstu-bron. Plötsligt fick han syn på sin
egen fröken, dottern i huset. Hon stod nere på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
