Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
där de gingo omkring i staden.
’Haven I sett honom, som min själ har kär?’
Knappt hade jag kommit förbi dem,
så fann jag honom, som min själ liar kär.
Jag tog honom fatt och släppte honom icke,
förrän jag hade fört honom in i min moders hus,
in i min fostrarinnas kammare. —
’Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar,
om I finnen min vän,
så sägen — ja, vad skolen I säga honom? —
Jag är min väns,
och min vän är min,
clär han för sin hjord i bet ibland liljor’."
(H. Visan 111:1—4; V:8; VI:2.)
Men säg nu: passa dessa underbara ord in endast på
Mariorna oeh deras vandring genom Jerusalems gator i
påskmorgonens gryningsstund? Är det icke en
erfarenhet, gjord av tusenden och åter tusenden efter dem? Är
Jesus icke ännu idag den ofattbart store, som
människosjälen helt enkelt icke kan leva utan? Får ej
människosjälen, skild från Jesus, ännu i dag uppleva den
ängslan, den sökande oro, som genomdallrar Höga Visans
inspirerade strofer och Mariornas nattliga vandring att
söka sin Mästare åter? Är icke den människa, som icke
erfar sådan oro när hon kommit bort från Jesus, ännu
olyckligare — fast hon kanske icke alltid vet därom?
Och är det icke detta samma människosjälen än i dag
får röna, detta som Mariorna och andra Jesu förtrogna
fingo erfara, lika mycket före som efter hans död: at.t
de aldrig belt kunde förklara honom, aldrig helt pejla
djupet av lians väsen? Varje mänskligt tidevarv har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
