- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
171

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

Men tänk, han ver nog djerf att vilja bjuda mig sin arm
ändå!"

"Den eländige!" mumlade främlingen, och en hög
rodnad lågade upp på hans kind.

"Lyckligtvis kom i detsamma min onkel kongl, sektern,
som också ville hemta mig; och då jag fick se honom,gaf
jag till ett rop i glädjen ocb sade honom att jag varit
ganska blottställd ... Ni förstår väl att jag dervid kastade
en mulen blick på kammarjunkaren — men efler ni ej sett
det, kan ni aldrig förstå sådan myndig ocb patriarkalisk
min som kongl sektern saite på sig, då han, efler att ha
yttrat ett par skarpa ord om oblygheten att påtruga ett
fruntimmer sitt sällskap, bjöd mig armen och förde mig
bort. Kammarjunkaren stod qvar helt flat, och sedan dess
har jag icke återsett honom förrän i dag."

"I dag — ah, var del kanske för att undfly hans
förföljelse som ni sprungit in i den mörka gången? Arma
unga flicka, ni hade gråtit — jag vill tala med den karlen
jag, om det är han som afyressat er dessa tårar!"

"Åh nej, nej, han har icke förföljt mig; men ban har
i sällskap med ett fruntimmer, Ull hvilket jag var kaüad,
gapskraltat åt mig för det . . för det . . . ack, det var
verkligen rätt illa af dem!"

"Jag ber er, tala tydligare: hvilket fruntimmer?"

"Jag känner ej hvad hon heter. Men ser ni, då efler
en långvarig frossa, som mamma haft, vi befunno oss
mycket illa — kongl, sekterns beskedliga fruar bade så ,
många att gifva arbete åt — ville mamma nödvändigt..."

"Hvad?’1

. . "att vi skulle annonsera om . / . Men kan ni
sä-ga mig", afbröt hon hastigt, "hvaraf det kommer att jag
berättar allt detta för er, liksom jag träffat en gammal
be-kant — vi ha dock icke sett hvarandra mer än en enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free