Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och mot vem gör ni uppror på detta sätt? frågade
kungen. Mot era fogdar? Mot era feodalherrar?
— Ja, ibland. Det beror på hur det faller sig. Ibland till
och med mot hertigen.
Ludvig XI återvände till sin länstol och sade småleende:
— Aha, men den här gången har de ännu inte hunnit
längre än till fogdarna!
I samma ögonblick kom Olivier le Daim tillbaka in,
åtföljd av två pager, som bar kungens rakattiralj, men vad som
slog Ludvig XI med häpnad var att se, att han även åtföljdes
av prevoten av Paris och anföraren för vakten, som båda två
föreföll högst bestörta. Den förargade barberaren såg även
bestört ut, ehuru hans uppsyn även förrådde en viss
belåtenhet. Det var han, som talade först.
— Sire, jag ber om förlåtelse för de sorgliga
underrättelser, jag medför.
Kungen vände sig om så hastigt, att han skrynklade ihop
mattan med stolsbenen.
— Vad vill det säga? frågade han.
— Sire, svarade Olivier med den skadeglada uppsynen
hos den, som njuter i förväg av att få utdela ett hårt slag. Det
är inte mot palatsfogden, som detta upplopp är riktat.
— Mot vem är det i så fall riktat?
— Mot er, sire.
Den gamle kungen sprang upp och stod rak som en ung
man.
— Förklara dig, Olivier! Förklara dig! Och var rädd om
ditt huvud, min vän, ty jag svär vid Saint-Lös kors, att om
du ljuger för oss i denna angelägenhet, så är det svärd,
varmed herr de Luxembourgs nacke höggs av, inte så slött, att
det skall kunna rädda din!
Denna ed var fruktansvärd. Endast två gånger i sitt liv
hade Ludvig XI svurit vid Saint-Lös kors. Olivier öppnade
munnen för att svara.
— Sire . . .
— På knä! utbrast kungen med hetta. Tristan, håll
ögonen på karlen.
Olivier föll på knä och sade kallt:
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
