Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 2. En präst och en filosof är inte ett och detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofrivillig rysning, hade man kunnat säga, att det enda som
levde hos Claude Frollo var hans ögon.
Zigenerskan dansade, snurrade sin tamburin på
fingerspetsen, kastade upp den i luften, medan hon dansade en
provencalsk saraband, lätt, smidig, munter och glad och
omedveten om den fruktansvärda blick, som föll rakt på
hennes huvud.
Folkhopen skockade sig kring henne. Då och då gick en
man, klädd i en röd och gul röck, omkring för att åskådarna
inte skulle tränga sig för nära henne. Så gick han tillbaka
och satte sig på en stol, några steg från danserskan och tog
getens huvud på sitt knä. Denne man tycktes vara
zigenarflickans följeslagare. Från sin upphöjda plats kunde Claude
Frollo inte urskilja hans anletsdrag.
Arkedjäknen hade inte väl lagt märke till denne okände
man, förrän hans uppmärksamhet tycktes delas mellan
honom och danserskan, och hans uppsyn blev allt bittrare och
bittrare. Helt plötsligt rätade han på sig, och hela hans
kropp genomilades av en darrning.
— Vem kan den där mannen vara? mumlade han för sig
själv. Förr har jag alltid sett henne ensam.
Han försvann nedför den slingrande spiraltrappan och
skyndade vidare ned. Då han gick förbi dörren till
klockrummet, fick han se något, som slog honom med häpnad;
det var Quasimodo, som stod lutad mot en öppning och
även han ivrigt kikande ned på torget. Han var så försänkt
i djupa tankar, att han inte såg, att hans adoptivfader gick
förbi. Hans vilda öga hade ett sällsamt uttryck; det låg i det
något samtidigt både ömt och hänryckt.
— Det var besynnerligt! mumlade Claude. Ar det
zigenarflickan, som han betraktar på detta sätt?
Han fortsatte nedåt. Några minuter senare trädde den
dystre ärkedjäknen ut på torget genom porten vid tornets
fot.
— Vart har zigenarflickan tagit vägen, sade han, i det
han blandade sig med en grupp åskådare som lockats dit av
tamburinen.
— Det vet jag inte, svarade en av dem som stod närmast
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
