Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 2. En präst och en filosof är inte ett och detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET
En präst och en filosof är inte
ett och detsamma
Den präst, som de unga damerna hade sett högst uppe på
det norra tornet och som stått lutad ned över torget och
betraktat zigenarflickans dans så uppmärksamt, var
ärkedjäknen Claude Frollo.
Läsaren har säkerligen inte glömt den hemlighetsfulla
cell, som ärkedjäknen låtit inreda åt sig i detta torn.
Varje dag, en timme före solnedgången gick ärkedjäknen
uppför torntrappan och stängde in sig i denna cell, där han
emellanåt tillbringade hela nätter. När han den
ifrågavarande dagen kommit upp till den låga nischdörren och skulle
sätta in den lilla nyckeln, som han alltid bar på sig i en pung,
nåddes hans öra av ljudet av en tamburin och kastanjetter.
Detta ljud kom ifrån torget nedanför. Såsom vi redan
omtalat, hade cellen endast en glugg, som vette mot baksidan av
kyrkan. Claude Frollo hade hastigt tagit nyckeln ur låset,
och ögonblicket efteråt stod han på tornets tinnar i denna
dystra tankfulla ställning, i vilken de unga damerna först
hade sett honom.
Där stod han länge kvar, allvarlig, orörlig, så att säga
uppgående i en enda blick, i en enda tanke. Hela Paris låg
utbrett för hans fötter med sina tusentals tornspiror och sin
cirkelrunda horisont av sluttande kullar; med sin flod
slingrande sig under broarna och sina människor, som
strömmade av och an genom gatorna; med sina moln av rök, med sin
bergskedja av hustak, men av hela denna stora stad såg
ärkedjäknen endast en fläck av dess stenläggning, torget
nedanför kyrkan, och i hela denna böljande folkmassa endast
en gestalt, zigenerskans.
Det hade varit svårt att säga vad denna blick uttryckte
eller varifrån den låga kom, som glödde i den. Det var en stel
blick och dock full av ängslan och uppror. Och på grund av
kroppens orörlighet, som endast då och då skakades av en
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
