Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. De goda själarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad hon är oskyldig, den stackars la Herme! återtog
Jehanne. Ser ni inte, syster, att det här lilla vidundret är
minst fyra år och att det har mindre aptit efter bröstet än
efter en bit stekt kött?
"Det lilla vidundret" var verkligen ej något nyfött barn.
Det var en mycket knölig och rörlig liten massa, fängslad i
en säck (märkt med den dåvarande biskopen i Paris,
Guillaume Chartiers initialer) ur vilken huvudet stack ut. Detta
huvud var mycket missbildat och uppvisade endast en skog
av rött hår, ett öga, en mun och några tänder. Ögat grät,
munnen skrek, och tänderna tycktes helst av allt vilja bitas.
Hela kroppen sparkade och vred sig ursinnigt inne i säcken,
till stor förundran för skaran av nyfikna, som ständigt
tilltog.
Dame Aloise de Gondelaurier, en rik och förnäm dam,
som ledde en söt sexårs flicka vid handen och släpade efter
sig en lång slöja, fäst vid hatten med en guldnål, stannade
då hon gick förbi sängen och tittade ett ögonblick på den
stackars varelsen, under det att hennes förtjusande lilla
dotter, Fleur-de-Lys de Gondelaurier, klädd i siden och
sammet, med sitt smala finger stavade på det anslag, som
ständigt fanns över träbritsen: "Hittebarn".
— Jag trodde verkligen, sade damen, i det hon vände sig
bort med avsky, att man här inte lade ut annat än barn.
Hon vände ryggen till och avlägsnade sig, sedan hon låtit
en silverflorin klinga bland kopparslantarna, varvid de
stackars kvinnorna från Haudrys änkehus gjorde stora ögon.
Ögonblicket efteråt passerade den allvarlige och lärde
Robert Mistricolle, kunglig protonotarie, förbi med ett
väldigt breviarium under ena armen och sin hustru
(Guille-mette la Mairesse) under den andra, sålunda förande med
sig sina två tuktomästare, den andliga och den världsliga.
— Hittebarn! sade han efter att ha granskat föremålet.
Uppenbarligen funnet på stranden till floden Flegeton!
— Man ser inte mer än det ena ögat, anmärkte
demoi-selle Mairesse. Han har en vårta över det andra.
— Det är ingen vårta, svarade Robert Mistricolle. Det är
ett ägg, som innesluter en annan, alldeles likadan demon,
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
