Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. De goda själarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re d’Aillys statuter för att åhöra gudstjänsten.
Men om dessa goda "haudrietter" för ögonblicket iakttog
Pierre d’Aillys föreskrifter, så bröt de alldeles säkert i hög
grad mot Miche de Braches och kardinalens av Pisa, som på
ett sådant omänskligt sätt föreskrev dem tystnad.
— Vad kan det vara, syster? sade Agnès till Gauchère, i
det hon såg på den utlagda lilla varelsen, som låg och skrek
och vred sig på sin säng, skrämd av att utgöra föremål för så
många blickar.
— Vad skall det bli av oss alla, sade Jehanne, om barnen
ser ut så här nu för tiden?
— Jag förstår mig inte på barn, återtog Agnès, men det
måste säkerligen vara syndigt att titta på det här.
— Det är inte alls något barn, Agnès.
— Det är ett missfoster till apa, anmärkte Gauchère.
— Det är ett mirakel, sade Henriette la Gaultière.
— I så fall, anmärkte Agnès, är detta det tredje
underverket sedan söndagen Letare, ty det är ännu inte en vecka
sedan vi hade underverket med begabbaren av pilgrimerna,
som blev straffade av Vår Fru i Aubervilliers, och det var det
andra underverket under loppet av månaden.
— Det föregivna hittebarnet är ju ett riktigt monstrum
av vederstygglighet, återtog Jehanne.
— Han skriker, så att han kan göra en klockare döv!
fortsatte Gauchère. Tig din gaphals!
— Tänk, om det är biskopen av Reims, som skickar det
här vidundret till biskopen av Paris! utbrast la Gaultière och
knäppte ihop händerna.
— Jag inbillar mig, sade Agnès la Herme, att det är ett
sällsamt djur, avkomma av något, som inte är kristet och
som måste kastas i vattnet eller på elden.
— Jag hoppas, fortsatte la Gaultière, att ingen kommer
att ta hand om det.
— O, min gud! utbrast Agnès. De stackars ammorna i
hittebarnshuset längre ned på gatan, alldeles invid
biskopens palats, tänk, om man bär till dem det här lilla
vidundret att amma! Jag för min del skulle hellre ge di åt en
vam-pyr!
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
