Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jesus Krist—.» En rossling avbröt det hela ordet, hon
kastade sig något åt sidan och gav upp sin anda. Nu
levde elden upp och sprakade muntert. Estern såg en
stund på den döda, därefter drog han täcket över hennes
ansikte och föll på knä vid sängen, tyst bedjande.
Målaren tyckte att han hörde några toner från en sällsam,
ljuvlig musik, som försvann i fjärran. Han iakttog någon
stunds tystnad, ty det äventyr han råkat ut för sysselsatte
hans själ. Han hade nyss beundrat en skön natur och sett
himmelens sol gå ned i havet; nu var han vittne till
människoeländet och hade sett ett människoliv slockna.
»Du kan just säga mig vad du är för en karl», avbröt
målaren den hemska tystnaden, »och hur du kommit hit.»
»Herre!» började denne på sitt lands språk, »jag är en
född träl under baron Falkenberg på Schwartzenhaus.
Jag hade lärt mig smida, slöjda och varjehanda annat. I
Riga hörde jag talas om en socken på Dagö, som av
svenska kung Karl XI hade fått ett brev på frihet. Prästen
på ön var en gammal savolaksare från svenska tiden och
höll ihop med bönderna, som förtrycktes av sin herre,
furst Mailowsky. Han tog reda på frihetsbrevet bland
kyrkans papper, slog sig ihop med ett par duktiga
bönder och for med dem till kejsaren för att begära hans
bekräftelse. Kejsaren satte sitt namn bredvid den store
svensk-kungens, och alla socknemännen blevo fria. Detta
hände för många år sedan. Jag var en gång hos min
mormoder, vars man varit klockare. Hon läste i sin
bibel, när jag kom. När jag såg på bibeln, märkte jag ett
gulaktigt stycke skinn. Jag undersökte det och upptäckte
bokstäver; men det var ett språk som jag ej begrep; på
min fråga därom svarade gumman, att hon nyttjade det
som märke mellan gamla och nya testamentet, samt att
det var skrivet av en svensk kung. Jag fick en tanke:
det är ett frihetsbrev. Jag begärde och fick brevet av
min mormor, då jag lät henne förstå vad det kunde vara.
Därpå gjorde jag en vandring till svenske-far på Dagö,
för att rådfråga honom. Han besannade min förmodan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
