Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sina småländingar. Men snart träffades han av
ett skott i foten och måste sitta av. Nedslagna härav,
hejdade sig hans trupper.
Konungen märkte det. Han ilade dit och såg
Stenbock ligga sårad på marken.
— Följen mig, mina tappra gossar, ropade han till
smålandsryttarna.
Och i skarpt trav red han fram mot dikena, där
musketörerna av småländingarna sablades ned eller
jagades på flykten.
En österrikisk korpral såg, att svenskarna
vörd-nadsfullt veko åt sidan för den ståtlige ryttaren i
gult kyller. Han grep en musketör i armen, pekade
på konungen och sade:
— Det där tyckes vara en förnäm herre. Skjut på
honom. *
Och musketören avlossade sitt skott. Det träffade
konungen i vänstra armen.
Men han fattade tyglarna med högra handen och
red på. Över väg och diken sprängde han fram, följd
av de ryttare som hade hästar goda nog till att våga
språnget.
Och fienderna skingrades och försvunno i dimman.
Nu höll konungen inne sin häst. Först nu märkte
hans följeslagare, att han var sårad. De skyndade fram
och förbundo honom så gott de kunde med sina
armbindlar. Dock voro de oroliga över det strömmande
blodet och bådo konungen rida tillbaka och söka hjälp
av fältskär.
Men konungen sade: — Det är ingenting, mina
barn! Raskt framåt!
Åter gick ritten fram över fältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
