Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram över landsvägen. Också den andra graven togs,
och likaledes fördrevos karbinjärerna. Varken
musköter eller kanoner kunde hejda dem. Nu erövrades
de sju kanoner, som stodo mittför Wallensteins front.
Nu angrepos de stora fyrkanter av pikenerare, som
stodo bakom.
Från högra flygeln såg konungen sina tappra
livregementens bragder. Och då han varsnade huru de
under stort vapengny skingrade två #v de stora
fyrkanterna, lyfte han sin hatt och sade till dem som
åtföljde honom: — Nu hava vi skäl att tacka Gud,
ty han synes också i dag vilja giva oss segern.
Bland dem som denna dag åtföljde konungen var
hertig Frans Albrekt av Sachsen-Lauenburg, som
nyligen kommit till den svenska hären och där begärt
tjänst; han var en broder till den hertig Julius som
en gång i Sverige varit i tvist med konungen. En tysk
kammarjunkafe vid namn Truchsess red också i
konungens följe och likaså pagen Leubelfing samt Anders
Livknekt.
Också den högra flygeln ryckte fram mot
skyttegravarna. Men mången ryttare och mången häst stupade i
anloppet, träffad av musketörernas eld. Dock hade
Stålhandske med en hop av sina finnar kommit över
landsvägen, mött Isolanis kroater och efter en häftig
strid skingrat dem. Men i de* övriga
rytteriregementena vägrade de flesta hästarna att gå fram. De
stegrade sig, förfärade inför denna eld som tycktes spruta
fram ur själva marken. Och även bland dem som
förmåddes att trava framåt var det få som vågade
taga språnget över de breda gravarna.
Den tappre Fredrik Stenbock red själv i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
