- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
5

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



för att tala till deras förmån, och tänkarnes och
lagstiftarnes sinnen voro ännu mindre stämda derför. Låtom
oss taga i betraktande hvilka som voro den nya ordningens
representanter, dess sju eller åtta lagstiftare? De
bestodo af rättslärde, som insupit den romerska lagens
sträfva anda, af filosofer, som tillhörde Montesquieu’s
riktning eller det adertonde seklets sensualistiska skola 1),
och slutligen af Bonaparte. Qvinnans frihet kunde icke
mötas af en mera hårdnackad motståndare än denne man.
Sydlänning, krigare, despot, undfaller qvinnans andliga
väsende honom helt och hållet; han ser i familjen ett
slagfält och fordrar framför allt att der skall råda disciplin;
han ser i familjen en stat och fordrar framför allt lydnad.
Det var han som slutade en öfverläggning i statsrådet med
följande ord: Här finnes ännu en punkt, som icke är
fullkomligt fransysk, och det är att qvinnan hos oss kan
göra allt hvad henne lyster.
När man uppsatte artikeln
213: Qvinnan är skyldig mannen lydnad, ville Bonaparte
att mairen, då han uttalade dessa ord inför makarne,
skulle vara iklädd en storståtlig drägt, att han skulle
lägga en högtidlig vigt på orden, och att församlingssalen
skulle prydas på etfc sätt, som bidroge att gifva en
skräckinjagande vigt och kraft åt denna grundsats, så att den
skulle för alltid inpräglas i den unga brudens hjerta. Det
var slutligen han, som, i den ryktbara öfverläggningen om
äktenskapsskilnad, i händelse att förlikning makar emellan
vore omöjlig att åvägabringa, ensam ledde åsigterna
inom rådsförsamlingen för artikelns antagande, och hans
skäl gjorde alla stämda för, icke att inse
nödvändigheten uti att rycka en qvinna från mannens despotism,
utan att söka uppfinna och skaffa den svikne mannen en
hederlig och antaglig förevändning att befria sig från
den qvinna som förrådt honom. Alltid mannens heder i

[1]


[1] 1) Det vare långt ifrån oss att vilja anfalla civillagen, hvilken är ett
storartadt monument; men hvarje menniskoverk har sin svaga sida, och
det sedliga är civillagens svaga sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free