- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
475

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYDÖSTRA E UROPA.

475*

väsen; måhända skulle hon den förutan förfalla eller rent af nedsjunka
till djurets ståndpunkt. Dessa ögonblickets skapelser förflyga visserligen
för det mesta; men de jämnförelsevis få, som fortlefva i folkets mun,
bilda sammantagna en så rik, så intagande folkpoesi, att kanhända
ingen nation i verlden förmår, helst hvad fortfarande lifaktighet beträffar,
uppvisa dess make." Äfven musik älskar rumanskan, men hennes sånger
äro nästan alltid djupt sorgsna och klagande — ett sannt och troget
uttryck af det rumanska folkets ande. Detsamma gäller om
national-dansen, hora. Dansare och danserskor röra sig i denna så afmätt och
passionsfritt, i det de otaliga gånger upprepa samma turer, att en
vest-europeisk åskådare löper fara att insöfvas dervid.

Denna öfver hela det rumanska folklifvet rufvande sorgbundenhet
torde tillika vara grundskälet till folkets stora tröghet. Af rumänen
på-bördas nästan allt arbete qvinnan, hvilken han dock söker hålla
skadeslös härför, genom att om söndagarna bestå henne, liksom sig sjelf, ett
dugtigt bränvinsrus. Vidskepelsen spelar, särskildt hvad könet beträffar,
en stor roll i det dagliga lifvet. Hexväsendet står här ännu i full
blomma, och det är ej blott den okunniga làndtflickan, som hos
någon tandlös sibylla hemtar det trollmedel, .hvarigenom männen bedåras;
äfven bojardamen söker dylik hjelp, blott med den skilnad, att hon
stundom äfven, der så ske kan, i fråga om en misshaglig medtäflerska
anlitar polisens mellankomst. Med nämnda vantro stå äfven tvänne
välbekanta folktyper, dragika och papaluga, i sammanhang. Den förra,
en skön jungfru, drager, fantastiskt utstyrd i band och smycken samt
en krona af ax, vid tiden för kornets mognad med stort följe, vid
pukors och trumpeters klang, omkring byarna och fälten, för att öfver
dessa nedkalla himmelens välsignelse; hon föreställer ett slags välgörande
fe, och en hvar, som får se henne, är förvissad om en öfver måttan
tillfredsställande skörd. Papalugan, som uppträder vid tider af svår
torka, spelas af en minderårig flicka, iklädd en af gräs och blommor
flätad skjorta och i handen hållande en grönskande gren. Hennes
följe består af idel barn, och hvart hon kommer, bestänkes hon med
vatten, under det de öfriga i tåget afsjunga en sång, i hvilken himmelen
anropas om snar nederbörd.

o 0

Återstår att vid slutet af denna afdelning tillägga några ord om
magyariskan. Att vi inom en så trång ram, som den förevarande, ej
kunna åstadkomma någon utförligare teckning af den mångbeprisade
"ungarska qvinnan", ligger i sakens natur, och våra läsarinnor torde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free