Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
SYDÖSTRA E UROPA. 474*
af diamanter, vända sig till gatan, för att genast inse ruttenheten i det
rådande tillståndet. Här är blott ett steg från rikedommen till nöden.
I grannskapet af den öfverdådiga glansen finnas tusental, som hungra
och hvilkas bädd består, ej af rosor, utan af hårda bräder. Detta vore
visserligen blott ett af de sociala lyten, man stöter på vid så godt som
livarje steg inom en stor stad; men utom det, att Bukarest ingalunda
är någon sådan, rågas här eländet genom den i sanning österländska
osnyggheten: de krokiga gatorna äro fulla af hål och pussar, och den
orenlighet, som på dem får hopas, öfvergår ali föreställning. Och dessa
kloaker stöta ej blott intill palatsen, utan utgöra äfven avenyerna till
den fashionabla mötesplatsen för Bukarests fina verld, den så kallade
Kisselevska parken. Den främling, som beträdde denna, utan att
dessförinnan hafva sett Bukarest, denna stora by, skulle tro, att han
befunne sig i någon af vesterns största hufvudstäder. Öfverallt ljus och
grannlåt, präktiga qvinnohufvuden, diamanter och strålande ögon —
ingenstädes okonstlad natur, ett naivt flickansigte, en blygsam, lefvande
blomma. Finnes än en och annan, som af detta lif låter blända sig,
så är å andra sidan visst, att en hvar, som ej för den sköna formens
skull uppgifvit hvarje fordran på innehållet, i samma lif ej kan se annat,
än en misslyckad och tröttsam karneval.
För att ej missförstås, skynda vi att tillägga, det de förnäma
ru-manska familjer, på hvilka denna skildring ej passar, äro ganska många.
Bekantskapen med dessa är alltid en vinst, och det sällskapslif, som
inom dem erbjudes, så mycket angenämare, som rumanskorna nästan
utan undantag utmärka sig genom behag och skönhet. Samma fysiska
företräden träffa vi äfven hos landtfolket, i hvars lif drag, förtjenta af
vår sympati, ingalunda saknas. Rumanskan ernår mycket tidigt dessa
företräden, egna för hennes ras, hvilken, som bekant, anses i etniskt
afseende räkna frändskap med de gamla romerska kolonisterna eller
åtminstone med de romaniserade dakerna. Hos landtbefolkningens
qvinnor kommer det fördelaktiga utseendet, till följd af deras pittoreska
drägt, lättare till sin rätt, än hos stadsbefolkningens; äfvenså hafva de
förra bevarat den poetiska känsla, som för de senare blifvit så godt
som främmande. En författare (Franzos) säger härom: "Rumanskan är
skaldinna! Den visa, som på blomsterfälten ena stunden födes på hennes
tunga, för att i den nästa åter förgätas, är ganska konstlös, ganska
enkel — men i den lefver mer, vida mer ursprunglig poesi, än i de vers,
som åstadkommits af så mången tysk eller fransk skald på modet. Det
är måhända denna naturgåfva, som begripligtvis, allt efter individualiteten,
är mer eller mindre intensiv, hon äger att tacka för spänstigheten i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
