- Project Runeberg -  Elefantens Naturalhistoria, samt något till upplysning om det längesedan utdöda Mammot- eller Behemotdjuret /
17

(1804) [MARC] [MARC] Author: Conrad Quensel With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*7

ätulsvamp på bogarna, aldrig legat. I vanligt mak gäs
Elefanten nästan lika fort som en häst. I smått traf,
följer ban hästen i galopp. Att hans gång höres på långt
håll med starkt dån, och att spåren lätt synas, behöfver
man blott påminna om. Men som han ej är vig och
lätt, kan han ej heller vända sig hastigt.

Elefanten i sitt vilda tillstånd lefver i flockar, som
bestå ofta af 40 till 100 stycken och anfalla aldrig, om dc
icke blifva retade eller tro sig förolämpade. Det händer
likväl att en och annan träffas ensam; sådana äro
merendels hanar, som antingen kommit att aflägsna sig från
flocken, under sökandet efter föda, eller kan hända blifvit
från den bortjagad för ålder eller andra orsakers skull.
Dessa äro mera misstrogna och farligare att råka.
Elefanten uppehåller sig i skogarna, lieist nära vatten, hvari
han ofta och gerna badar; han simmar ined lätthet och
håller då snabeln, hvarigenom han andas, högt öfver
vattenytan. Efter Corses erfarenhet är Zona torrida
Elefantens naturligaste hemvist, emedan de starkaste och bästa
komma derifrån. Nu för tiden finnas båda arterna i södra
delarna af Afrika och Asien; den Indiska är talrik på
Ceylon och anses för den läraktigaste, bästa och största;
den Afrikanska sknll visa fraktan och iäddhåga för den
Indiska. De största ha 13-14 fots höjd, 16-17 fot i
längden; snabeln från munnen till ändan är då vid pass 8 fot
lång, enligt Daubentons uppgift. Hanen är större än
honan. Buffon anser en medelmåttig Elefants tyngd vid pass
lika med den af 5o vanligt tunga menniskor. MogoJ,
Bengalen, Siam, Fegu, Abyssinien, Etiopien, Nigritien,
Senegal, Guinea, Tandkusten, Congo, Cap de b. esp.
Madagascar, Java m. fi., äro orter der Elefanter
träffas.-Det synes sannolikt att de ifrån Indien och östra kusten
af Afrika, utgöra en art; de ifrån Congo och Guinea
tror Cuvier vara samma art soin den Afrikanska. Men
ju mera befolkadt ett land blifver, ju mera utträngas de
derifrån. Som de äta ständigt och fordra mycken föda,
lumna de ej vistas länge i en trakt, men göra likväl ej
långa vandringar, ulan qvarl liha i trakten af sin
födelseort. De tåla icke köld, men ej heller stark värme, och
söka derföre skuggrika ställen i skogarna. Kär en Elefant
träffat rikt bete eller ett odlndt fält, ger han med ett
starkt lrite det tillkänna för de öfriga • som komma att
nätlfl med honom betet. Då de vandra i trakter, so;n dt>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qcelefant/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free