- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
246

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretioandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med mynt. Börsen har hon virkat sjelf, och penningarna skall ni använda till en vacker klädning.

— Den vackraste drägten för mig är en svepning, sade Marion och klingade på ett barnsligt sätt med de blanka silfvermynt, som lyste mellan börsens skira maskor. — Det gafs en tid, då jag fröjdade mig åt en vacker mössa och ett band... Nanette var också glad, innan sorgen blekte hennes kinder och tårarne gjorde hennes ögon matta. Ned med aristokraterna, bort med dem! Deras tid är kommen, tro mig. Jag behöfver nu icke hviska dessa ord, jag kan säga dem helt högt, till och med skrika dem i gathörnen. Till lyktpålen, till lyktpålen!

Marion hade rest sig upp, hennes ögon lågade och dödens blekhet låg öfver hennes ansigte.

— Sitt stilla och lugn, sade Fredrik Markman och lade sin hand på hennes skuldra; vi skola sitta bredvid hvarandra och språka. Att ni känner bitterhet i ert hjerta, Marion, det förstår jag så väl; men den hätskhet, som talar om blod, den kan jag icke fatta.

— Lif för lif, svarade qvinnan, hvars ansigte med ett dystert uttryck vände sig mot honom. — Min dotters lif, herre, har man tagit... det finnes flera olyckliga mödrar än jag, det finnes äkta män, hvilkas ära blifvit kränkt... det finnes familjer, hvilka för en enda nyck af dessa herrskare så godt som blifvit sköflade från jorden, eller som måst fly för att gömma sig undan en orättmätig förföljelse. Dessa aristokrater, dessa mäktiga ha samlat veklagan, blod och tårar öfver sig... tänk er en tom bägare, som droppa efter droppa fylles — en gång kommer stunden, då den rinner öfver. Nu är den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free