Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon slog sina händer tillsammans i vild glädje.
— Många, många gånger har jag här under trädets skugga tänkt på er, tänkt på er, derföre att ni var olik de andra herrarne och fastän jag var en mask vid er fot, har ni dock icke trampat på mig!
— Säg, har ni kommit för att hjelpa oss? Ser ni, jag sade er, att vedergällningens stund en gång skulle komma. De mäktiga ha börjat darra för folkets rop, och jag lefver för att fröjdas.
Ur Marions mörka halfslocknade ögon sköt ett klart, lågande sken, hennes utmerglade kropp återfick för några sekunder en egendomlig spänstighet, hennes rygg blef rak och i det sätt, hvarpå hon höjde sitt hufvud, låg ett visst behag. — Ja, sade hon inställsamt. — Ni vill ju vara en af oss, ni vill ju rättvisa, och detta är allt hvad vi fordra af våra förtryckare. Ja, ja, stunden nalkas, då Marion är nöjd att få dö!
Hennes kropp sjönk tillsammans, hon dolde ansigtet i sina händer och hon fortfor halfhögt:
— Det skall bli skönt att gömmas under den torfva, der Nanette hvilar.
— Marion, jag vet sannerligen icke huru det kommer till, men jag kan aldrig låta bli att söka upp er, så fort jag kommer hit till staden.
— Åh, jag vet, svarade hon med samma glädtiga ton hvarmed han tilltalade henne — ni kommer hit, derföre att det var här på gatan ni första gången träffade den unga vackra damen.
— Kanske, sade han skrattande. — Jag kommer nu också för att tala om henne med er... jag har många hjertliga helsningar och en liten börs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
