Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag är det, Antoinette — svarade han och tryckte med ömhet hennes hand. — Jag uppfattar er fullkomligt, samt känner mig stolt öfver edra ädla tänkesätt och att jag har en plats i ert hjerta.
— Ni har det, sire — sade hon och vände, med ett obeskrifligt vackert leende, sitt ansigte mot konungen. — För hvarje försvinnande dag fäster jag mig allt innerligare vid er!
De båda makarna stodo vid ingången till mejeriet. Ett muntert glam hördes ut till dem och tankfullt sväfvade drottningens ögon ännu en gång öfver det sollysta landskapet. Det var henne i detta ögonblick som om hennes eget lif skulle förflyta lika fridfullt och stilla som denna sommardag, förutan skyar och moln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
