- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
290

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen mina farhågor till känna genom ett
varningsrop, då ännu en hastig blick åt muren kom
orden att stelna på mina läppar. Ur en af
kanonerna framsprutade eld och rök .... en kula hven
genom luften och efter att hafva beskrifvit en liten
båge i luften drabbade den — konungen.

Det svartnade för mina ögon.

»Konungen är skjuten! Konungen är död!» ljöd
det från allas läppar.

Knappt hade jag styrka att hoppa af min häst
och störta fram till det ställe, der konungen låg,
till hälften dold af den söndersargade och blödande
springaren. Men krafterna återvände i jemnbredd
med faran, så att det lyckades mig att framdraga
konungen undan den börda, som låg öfver honom.
Vid första ögonkastet såg jag, att konungen var
oskadad och att det blod, som betäckte hans
kläder, kom från hästen.

»Konungen lefver!» utropade jag.

»Gud vare lof och ....!» sade den unge
markgrefven, som dock aldrig fick afsluta sin mening
enär en ny kula gjorde en ända på hans unga
förhoppningsfulla lif. Dödligt sårad störtade han
af hästen, hvilken blef qvarstående helt stilla och
sträckte fram halsen och hufvudet, så att han
vidrörde den fallne. Djuret tycktes icke kunna
begripa, hvarför hans herre icke längre ville hålla
tillgodo med att rida honom. Men när han ändtligen
förstod, hvad som hade inträffat, blef han orolig,
stegrade sig vildt och det var med stor möda, som
knektarne kunde fasthålla det ursinniga djuret.

Nu började ett ordentligt kulregn och det tycktes
verkligen, som om fienderna föresatt sig att
icke låta någon af oss undslippa med lifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free