Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Nere hos Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo det kan Olof lita på. Jag fick hem en strut
häromdagen», svarade gumman och drog stolt upp
sin näfverdosa ur fickan.
Magda gjorde en grimas.
»Usch, att ni kan tycka sådant där är godt»,
sade hon.
»Jag skall säga Magda, att det inte bara är godt
för näsan utan också nyttigt för ögonen», sade
Kerstin. »Om jag inte snusat hade jag inte sett så bra
på gamla dar, som jag nu gör.»
Magda ruskade misstroget på hufvudet.
»Fult är det i alla fall», utlät hon sig med stor
bestämdhet.
»Det är alldeles som man vänjer sig; i min
ungdom var det till och med modernt att snusa, och
det fanns knappt en fin dam, som ej hade sin lilla
vackra dosa. Jag minns så väl Öfverstinnan
Svanefeldt, som brukade vara på Rynäs, — ja Olof kan
inte minnas henne, ty han var bara fyra år, när
öfverstens flyttade från trakten. Hon var den
ståtligaste gamla dam man kunde se, nästan lika
vacker som min fru, och gick alltid klädd i tjockt
frasande siden och mössa af äkta spetsar, men snusdosa
hade hon, och den som var vacker ändå, af guld
med många vackra snirklar och sirater och äkta
stenar. Det var ett riktigt nöje att se henne sitta
och vrida på den med sina hvita fingrar, som
blixtrade af juveler.»
»Såg Kerstin henne snusa också?» frågade
Gertrud intresserad.
»Nej, det kan jag inte påminna mig», svarade
gumman litet motsträfvigt, »men att hon hade snus
i dosan, det är då säkert, ty jag såg henne många
gånger bjuda brukspatronen på en pris.»
»Farfar måtte ha varit en bra ståtlig herre att
döma efter porträttet däruppe», anmärkte Harriet.
»Om han var ståtlig? Ja, det kan Harriet lita på»,
genmälde Kerstin entusiastiskt, »och porträttet är han
så lik, att man tycker sig se honom lifslefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
