Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Nere hos Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den skall Kerstin ha, för det hon varit så snäll
mot min Olof», hade hon sagt med sitt ljusa leende.
Kerstin gömde duken såsom sitt käraste minne och
hade redan i vittnens närvaro förordnat, att Magda
och ingen annan skulle ha den efter hennes död.
Till sist återstod endast en i silkespapper insvept
liten duk som Magda broderat, hvilken hon lade på
karafinbrickan, som ställdes på bordet, hvarpå hon
hämtade ur kakelugnsnischen en vinbutelj samt några
glas. Buteljen var en skänk af doktorn på Kerstins
sista födelsedag, och glasena förskrefvo sig från
Rynäs.
Gumman beskådade med belåten min sina
anordningar och mumlade: »nu kunna de komma.»
Men just som hon slagit sig till ro med strumpstickningen
i soffhörnet måste hon åter resa sig och gå
bort till byrån, ty hon hade ju så när glömt
kakorna och karamellerna, som hon för en tid sedan
låtit Klara köpa i handelsboden.
Hon hade knappt hunnit kasta en blick i spegeln
för att se om mössan satt rätt och återtaga sin plats
i soffan, förrän lektorn inträdde, åtföljd af flickorna.
Högtiden till ära hade Harriet knutit ett rosenrödt
sidenband om halsen, och flickorna påtagit rena
förkläden.
Lektorn tog plats i högsätet, en gammal länstol
som tillhört hans far, och i hvilken han såsom liten
gosse oräkneliga gånger ’åkt kälkbacke’ på den hala,
guttaperkaklädda sitsen.
Nu var guttaperkan i det närmaste bortnött,
målningen på armstöden likaså, och hela stolen full med
ålderdomens mångahanda skröpligheter, men lektorn
påstod likväl att han hellre satt i den än i den
elegantaste hvilostol.
Så var det också med farmor; när hon kom ner
till Kerstin, ville hon helst sitta i den stolen.
»Nå Kerstin, nu har du väl en pris godt snus
att bjuda på?» sade lektorn småleende, när de
druckit vinet och smakat på kakorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
