Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 90 ELIN KRAMPA
henne, eller som ur ett doldt fjärran, ur en svind-
lande hög och isande kall helgedom dånade en
stämma med öfvermäktig styrka:
— Den som ser på en kvinna till att begära
henne, han har redan gjort hor med henne i
sitt hjärta I —
Med ens blef hon stark, den lilla utvakadt
trötta kvinnan, stark som de svagsinta bli det vid
sina anfall af våldsamhet. Hon slet sig loss, så
att hennes ena arm kom fri ur kappan och när
han höll fast dess tomma ärm, ryckte hon den
till sig och sprang upp, undan hans grepp, med
ursinnig häftighet.
Knut hade blifvit glödande purpurfärgad från
hårfästet långt ner på den runda nakna halsen,
hvars svällande pulsar hoppade af berusande lifs-
lust. Hans fylliga läppar pressades hårdt tillsam-
mans. Som för att bevisa för såväl henne som
sig själf, att han kunde göra hvad han ville på
Sandåkra, gick han mot henne igen.
— Knutl — skrek hon, så att det genljöd
uppe i herrgårdsvinden.
— Tyst! — hväste han mellan tänderna.
— Stå stilla dål — sade hon mödosamt, ty
ansträngningen hade kommit hennes bröst att
flämta förfärligt och hela hennes kropp darrade.
— Kom inte — kved hon — du får inte
röra mig!
Han skrattade till, dämpadt, halft förvirrad,
halft rasande.
— Får jag inte? Det vore väl tusan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
