Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan - 16. Angående ändring av det i kyrkohandboken förekommande tillägget till den mosaiska välsignelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen. Då detta var det sista kyrkomöte lektor Waldenström
bevistade som ledamot, så kunde han ej vidare förnya sin
motion, vilket han säkerligen annars hade gjort.
16. Angående ändring av det i kyrkohandboken
förekommande tillägget till den mosaiska välsignelsen.
Vid 1909 års kyrkomöte framförde lektor Waldenström
följande motion:
»Som bekant har den mosaiska välsignelsebön, med vilken de
svenska gudstjänsterna regelmässigt avslutas, för icke länge sedan
blivit ändrad till överensstämmelse med den bibliska texten.
Emellertid förekommer däri ett tillägg, som borde ändras. Att ett tillägg
göres i ett mosaiskt böneformulär, när det överflyttas på kristligt
område, däri ligger i och för sig ingenting, som må klandras. Men
om det tillägg, som nu står där, är det omöjligt att säga, vad
detsamma i detta sammanhang skall hava för en betydelse. Om jag
nu beder, att Herren må i Guds Faderns och Sonens och den helige
Andes namn välsigna församlingen, vem är då denne Herre? Han
blir ju en fjärde person. Icke bättre blir det, om jag tänker mig,
att prästens bön sker i Guds Faderns och Sonens och den helige
Andes namn. Ty vad vill det säga, att i de tre personernas namn
bedja till Herren? Herren blir ju även i detta fall en fjärde person.
Man kan tycka, att denna sak är en obetydlighet, och man skall
kanske invända, att ingen av dem, som läsa eller höra välsignelsen,
tänka på någon fjärde person. Men det beror uppenbarligen därpå,
att de icke tänka alls. Men att underhålla en sådan tanklöshet kan
icke vara av något intresse för den svenska kyrkan.
De urgamla kyrkobönerna sluta nästan undantagslöst med de
härliga orden: Genom din Son, vår Herre Jesus Kristus. Och ingen
avslutning på välsignelsen kan vara mer lämplig än just denna:
Herren Gud välsigne dig — bevare dig — give dig frid. Genom
Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre.
Mitt förslag är alltså, att Kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj :t
må anhålla,
att de i det nuvarande formuläret för den kyrkliga
välsignelsen förekommande orden: I Guds Faderns och Sonens
och den helige Andes namn, må ändras till: Genom Jesus
Kristus, hans enfödde Sön, vår Herre.))
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
