- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
32

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

»Men, far, hur kunde du tillåta . . .?»

»Inga ressonemang, pojke,» muttrade den gamle
husaren. »Vi ha druckit ett glas för mycket till din
välgång, det är alltsammans. Du är väl inte ännu någon
pastor, som kan läsa lagen för oss. Hugg nu i baral^

Med stor ansträngning fingo de de druckna in i
deras torftiga kammare, och så stöflade den gamle
husaren själf in i sitt sofrum. Men Gottfrid sjönk
stönande ned vid bordet, på hvilket flaskor och glas
tumlade i vild oordning, gömde ansiktet i händerna
och snyftade med skälfvande läppar: »Hvilket elände
— hvilket förskräckligt elände i världen —■ och
hvil-ken glans — hvilken lycka — hvilket strålande
solljus! O, min Gud, har du då ingen stråle från din
sol för dessa olyckliga, dessa eländiga? Har du ingen
annan tröst än det vilda ruset, den vidriga
drycken-skåpen? Hvad ha dessa förbrutit, att de icke fingo
skåda lifvets ljus och solsken?»

Han försjönk i dystert grubbel, ur hvilket han
väcktes af klangen från Invalidens portklocka.
Darrande, klagande, som förskrämda, förklingade tonerna
i den dystra gården och den vidsträckta byggnadens
dunkla gångar.

Hvem kunde söka inträde så sent på aftonen?
Skulle Gottfrid väcka fadern? — Dock nej, fadern
sof redan rusets tunga sömn, och modern — nej, nej,
hon skulle lugnt fortsätta att sofva, finnande glömska
i sina drömmar, glömska och ljuft hopp om en
lycklig framtid, som han, sonen, skulle bereda henne.

jxnnw engång ljöd klockan, darrande och
bedjande. Gottfrid begaf sig till porten, öppnade den
lilla skjutluckan och frågade: »Hvem är där? Hvad
vill ni så sent?»

»Ack, nådig herre,» svarade en skälfvande, ängs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free