- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
31

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

allsmäktige Gudens skyddande hand däruppe ofvan
de glimmande stjärnorna — alla dessa känslor ström^
made likt vågorna från ett häftigt upprördt haf
genom hans hjärta, fyllde hans själ och lyfte honom
högt upp öfver jorden, öfver ungdomshemmets armod
och elände, öfver Invaliden i Sankt Veit;, som stel
och dyster låg där som en väldig svart likkista i
barrskogens skuggor. Men högt öfver Invaliden höjde
sig klippan med den lilla, förfallna kyrkan och
af-tecknade sig skarpt mot den stjärnklara
natthimme-len. En praktfull stjärna flammade öfver kapellet,
och det föreföll Gottfrid, som glimmade korset på
kapellets lilla torn helt klart i denna stjärnas sken, en
vägvisare för hans lif, hans tankar och sträfvanden.

I faderns portvaktarstuga brann ännu ljus, då
Gottfrid trädde in. Förskräckt öfver den anblick, som
där mötte honom, blef han stående på tröskeln.

Bordet i midten af rummet buro spåren af den
muntra fest, hvilken fadern och hans fyra vänner på
Invaliden hade firat. August Knille låg med
hufvu-det på armen öfver bordet och snarkade i den
drucknes djupa sömn. Den »afsågade jätten» sjöng med
lallande stämma en dryckesvisa, Vilhelm Poppe sof
i ett hörn af den svarta lädersoffan. På golfvet midt
i rummet låg Konrad Hedderich, som det tycktes
medvetslös, men med kroppen ryckande och
skälf-vande af den förskräckliga sjukdomens krampaktiga
anfall.

Med starkt blossande ansikte trädde Eeinhard
Hilgers sin son till mötes.

»Det var bra, att du kom,» sade han med hes,
osäker stämma. »Jag kunde inte själf få de
fyllbultarne in i deras kojer, mor har redan gått till sängs,
och jag ville inte väcka henne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free