Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
för att använda ännu ett ordstäf — vanan är halfva
naturen.
Det gick, som sagdt, kvickt nog med gumman.
Frisk och sund och gnatig som vanligt steg hon
upp en morgon och gaf sig i väg till skogs med sina
kreatur, kon och getterna. Och hur hon gick där
i det gröna dunklet och stickade på en strumpa och
lyddes till kons skälla och getens pingla, så steg
hon på något vis galet och föll utför en klint och
slog sig rätt illa.
Lyckligtvis fanns det vallhjon i närheten, som
på gummans jämmerrop skyndade till och med stor
möda hjälpte henne hem till stugan på backen.
Och nu minsann fick Fnysen annat göra än att
sitta och lappa skor! För första gången i sitt lif
fick han uträtta en sak, som han förr i världen
mycket drömt om och ifrigt längtat efter — han fick
hämta barnmorska åt gumman sin. Men tyvärr,
det var inte för den orsaks skull, som han åtrått!
Ja, nog kom barnmorskan dit ut och nog plås-
trade och kucklade hon så godt hon förstod, men
doktor var hon inte, och det som skadats invärtes
kunde hon ej hela. Och Gretas tid var ute förstås.
Hon strök med snart nog, några veckor efter fallet,
ty om hon just inte var så värst gammal så var
hon dock tämligen tung och hade allt dunsat i sten-
hällarna duktigt nog.
Hon var blöt på det sista, gumman, läste gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
