Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vrakgods ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VRA
hvit, inunder svafvelgul; honan ofvan askgrå, med
rödbrunt hufvud och hvit haka. Mergus
Mer-ganser. Kallas äfv. Körfågel, Skraka.
VRAKGODS, n. sing. Se Vrak, bem. 4.
VRAKJERN, n. sing. Sådant jern, som vid
besigtning å våg ej blifvit godkändt.
VRAKPLÅT. m. 2. Såsom felaktig kasserad
plåt.
VRAKPRIS, n. S. (fam.) Se Röfvarköp.
VRAKSPIK, m. sing. Sådan spik, som vid
besigtning å våg befmnes felaktig och ej får
försäljas.
VRAKSTÅL, n. sing. Stål, som under
Täckningen befunnits olält, flngigt eller illa brändt.
VRAKTEGEL, - TIMMER, - VIRKE, n. sing.
Såsom odugligt förkastadt (vräkt) tegel, timmer,
virke.
VRED, n. 5. 4) Del på etl dörrlås, hvilken
vrides, då man vill öppna dörren. — 2) Se
Vrid-hane.
VRED, a. (utan neutr. sing. indcf.) Betagen
af vrede. Fnra. blifva v. på någon. (Fig.)
Del v-a hafvct, det slormupprörda h. — Syn.
Förlörnad, Vredgad. Uppbragt, Ond, Gramse,
Befängd, Besatt, Arg, Het.
VREDE, m. sing. Häftigt missnöje öfver en
oförrätt, föronadl rncd begär alt straffa
upphofs-mannen. Inlagas, betagas af v. I v-s mode.
Snar till v. Böjd lill v. Beta lill v.
(Oegent-ligt) Guds, himmelens v. (Fig.) Hafvels v, dess
vräkande under storm. Ej låta solen gå ned
öfver sin v., låta blidka sig, innan man går lill
hvila på aftonen. — Syn. Förtörnelsc,
Förargelse, Förbittring, Arghet, Harm, Hetta, Ondska,
Ilska.
VREDGAS, vrèddgass, v. d. 4. Blifva vred.
V. på någon för en sak. V. öfver något. —
V-ad, part. pret. Som ’blifvit vred, betagen af
vrede. Brukas ofta adjektivi. — Syn. Förlörnas,
Förargas. Förarga sig. Harmas, Blifva vred, ond.
uppbragt, arg. het, Fatta eld. humör. Förhetsa
sig, Förifra sig, Förgrymma sig.
VRRDSAM, a. 2. ell. VÄEDSINT, a. 4. Se
Argsint.
VREDSAMHET cll. VREDSINTHET, f. 3. Sc
Argsinthet.
VREDSAMT cll. VREDSINT. adv. Med vrede.
VRENSK. vrénnsk, a. 2. V. häst, som
gnäg-gar vid åsynen af ett sto.
VRENSKA, v. n. eller VRENSKAS. v. d. 4.
Säges om cn b&st, som gnäggar vid åsynen af
€ll StO.
VRESIG, a. 2. (af Vrida) 4) Säges om
kortväxla träd med vridna och bugtiga slammar. V-l
träd F. slam. V. växt. — 2) (fig.) Tvär och
ovänlig i tal och svar. — Syn. Tvär, Butter,
Kärf, Knarrig. Fnurrig, Fnör. Bister. Skarp,
Amper. V. menniska = Brumbas, Brumbjörn,
Brum-mare.
VRESIG HET, f. 3. 4) Vresig växt (hos träd).
— 2) (fig.) Tvärhet och ovänlighet i tal och svar.
— Syn. Tvärhet, Butlerhet, Kärfhel, Knarrighet,
Fnurrighet, FnÖrhel, Bistcrhel, Amperhet.
VRESIGT, adv. 4) (om träd) På elt vresigt
sätt. Växa v. — 2) (fig.) Tvärt och ovänligt,
med vresighet. Svara v. — Syn. Tvärt, Buttert,
Kärfl, Knarrigt, Fnurrigl, Bistert. Skarpt,
Ampert.
VRET, m. 2. Litet enstaka, inhägnadt
åkerland.
VRIAND, vrfannd, f. 3. pl. — änder. Se
Bläsand.
-V1U 695
VRICKA, v. a. o. n. 4. (ursprungi. Vridka.
frcqvcnlaliv af Vrida) 4) Vrida tält och ofta,
frani och åter. V. på stjerten, på rumpan. —
2) Genom smidiga, skefva vändningar i valtnei
med en öfver aktern nedlagd åra sälla smärre
farkoster i rörelse framåt. V. en båt. — 3) V.
foten ell. äfv. F. sig, råka alt vrida foten så. alt
den försträckas. — Vrickande ,n. A. o. V
rick-nin g, f. 2.
VRIDA, v. a. o. n. 3. Impf. Vred. Sup.
Vridit. Part. pass. Vriden. 4) Röra, föra, vända i
sned eller krelsformig riktning åt sidan. V.
vef-ven lill en slipsten. F. hufvudet ål sidan. F.
halsen, foten, armen ur led. V. bykkläder.
V. värjan ur handen på någon. V. halsen
af en höna. F. munnen på sned. V. nyckeln
i låset. F. sönder en nyckel. (Absolut) F. på
nyckeln i ell lås. Slå och v. med orätt nyckel
i låset. F. pa tappen. F. ett lås i olag, vrida
med nyckeln, så att låset blir läst. V. händerna,
vrida dem i hvarandra till tecken af djupaste
sorg, förlvifbn. V. vattnet ur bykkläder, vrida
bykkläder, så att de befrias ifrån vatten. F. åf,
sc Afvrida. V. bort, undan, vrida något så,
att det kommer bort, undan. F. bort, se äfv.
Vända bort. V. fråm, vrida något så. att det
kommer fram. V. fråm och tillbaka. V.ifran
sig. ål höger. V. igén, genom vridning tillsluta,
stänga. V. ihop, se Hopvrida. V. in, genom
vridning göra, alt något kommer in. V. lÖ’s,
lossa genom vridning. V. omkring, néd,
tillbaka, vrida någol så. att del föres omkring, ned,
tillbaka. V, upp, vrida något så, all det föros
upp; äfv. genom vridning öppna, upplösa. F.
upp kläder (i tvätt), genom vridning utpressa
vattnet ur dem. V. ul, se Ulvrida. V. å l sig.
åt venstcr. — 2) (fig.) Sc Förvrida, Vränga,
Förvända. — V. sig, v. r. 4) Vända sig åt
sidan, i sned ellcr kretsformig riktning. V. sig
som en mask. Planeterna v. sig kring sina
axlar. V. sig rundl omkring. V. sig på sned.
(Fig. fam.) F. och vända sig, söka alla möjliga
förevändningar, undflykter. V. sig på rosten, se
Rosl. — 2) Börja surna; skära sig. Säges om
dricka. Jfr. Rosl. — Vriden, part. pass.
Brukas äfven adjektivt i vissa uttryck, såsom: V.
kolonn, pelare, på jlnn liksom vriden i spiral.
V. snäcka, sorn liar spiralform. (Bot.) Vridna
kallas blomhylleblad, när hvarje blad betäcker
ined sin ena kant och betäckes på don andra.
Bildligt brukas Vriden i samma mening som
Förryckt . t. ex.: Han tycks vara litet v. Hans
förstånd är v-cl.
VRIDAND. se Vriand.
VRIDANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något vrides.
VRIDHANE. m. 2. pl. — hanar. Ett
metallrör. som midtpå har cn utvidgning med ett
ko-niskl bål, hvari sitter cn transversalt
genomborrad tapp, samt i båda ändar försedi med
skruf-tappar.
VRIDKA, sc Vricka.
VRIDKORS, n. 5. Se Vändkors.
VRIDMUSKEL, vrfdmüsk’1, m. 3. pl. —
muskler. (anat.) Muskel, med hvars tillhjplp en lem
vrides.
VRIDNING. f. 2. Se Vridande.
VRIDNINGS-MOTSTÅND. n. S. (fys.) Det
mot-stånd, en kropp gör, då den vrides.
VRIDSTIFT, n. 5. Stift alt vrida omkring.
VRIDSTOL. m. 2. Sc Vändstol.
VRLMLA, se Hvimla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
