Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vittnesmål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
VIT
VRA
VITTNESMÅL, n. B. Hvad ell vittne har alt
inför domstolen förmäla i elt mål. Afgifva v.
om någol. Friande, fällande v.
VITTRA, v. n. 4. (om vissa ämnen) I
luften sönderfalla till ett fint pulver. F. ül, se
Utvillra. — Viltrandc, n. 4.
VITTRING, f. 2. 4) Elt ämnes sönderfallande
i ett fint pulver, genom luftens inverkan. —
2) Sålunda uppkommet pulver. — 3) (jäg.) Smörja
för räfsaxar, beslående vanligtvis af kamfer och
hvitlök.
VIVAT! vfvalt, int. (latinskt ord) Lefve!
VIVERE, vfvere, n. sing. oböjl. (latinskt ord)
Se Vivre.
VIVI, vi’vi, n. sing. oböjl. (i barnspråket)
Sofva; sömn.
VIVRE, viVr, n. sing. oböjl. (fransyskt ord,
af lai. Vivere, lcfva) Föda, lifsuppehälle.
VIZIR, se Visir, m.
VOJ! int. (fam. o. skämtv.) Utrop, då man
jemrar, beklagar sig. Voj! voj!
VOJA SIG, v. r. 4. (fam. o. skämtv.) Jernra
sig, klaga. — Vojande, n. 4.
VOJT, m. 2. (sjöt.) Rulle, hvarpå en logglina
upprullas.
VOJVOD, våjvå’dd, m. 3. (pol. Wojewode,
härförare) 4) (ford.) Ståthållare i en polsk
provins. — 2) Titel, sorn hospodarerne i Moldau och
Wallachiet fordom förde.
VOJVODSKAP, n. 3. 4) En vojvods ernbete,
värdighet. — 2) Landskap, der en vojvod var
ståthållare.
VOKAL, –ål, m. 3. (gram.) Sjelfljudande
bokslaf, sjelfljud. [VocalJ.
VOKALFÖRÄNDRING, vokal–-, f. 2. (gram.)
Ombyte af vokal vid böjningen af vissa ord, t. ex.:
Fader, fäder; Binda, band.
VOKALISK, a. 2. (gram.) Sjelfljudande. [Voc—].
VOKALMUSIK, —ålmusfk, f. sing. Det slags
rnusik. som endast är bestämd för sång, och uli
hvilken musik och diktkonst förena sig. [Voc —].
VOKATIV, –i’v. m. 3. (gram.) Femte kasus
i den latinska och efter denna bildade språkläror.
Tillialsfall, Tillropsställning. Skrifves äfv. enligt
latinet Vocalivus. [Vokalif].
VOLANG, vålånng, m. 3. (fr. Volanl). En
halfrund läderboll, hvars flata sida är besatt med
tjädrar, och som begagnas för lidsfördrif att med
sällra uppkastas i luften, då fjädrarne cn stund
der hålla den uppe.
VOLAT1L, –F1, a. 2. (kem.) Som lätt
för-flygtigas.
VOLATILISERA, v. a. 4. (kcm.) Förflygtiga.
— Volaliliseriny, f. 2.
VOLFRAM. vållframm, m. sing. (t. Wolfram)
1) En tung, hård metall, med färg och glans af
jern. — 2) Ell slags mineral, hvari denna metall
linnes.
VOLKAN, vållkån, m. 5. (lat. Vulcanus,
eldens gud) Eldsprutande berg. — Skrifves älv.
Vulkan. [Volcanj.
VOLKÄNISK, a. 2. Som tillhör eller härrör
af eldsprutande berg. V. kraft. V-a stenarler.
F. aska. — Äfv. Vulkanisk. [Volcanisk].
VOLKANMAL, vållkänmål, m. 2. Fisk af
vnalslögtet, 4 turn lång, i Andernas bergsjöar;
utkastas ofta kokt af slamsprulande volkaner.
Si-lurus Cyclopum.
VOLONTÄR, vålånglär, m. 3. (fr. V olon l ai re)
Frhill’g soldat. [— lör].
VOLT, vållt, m. 3. (fr. Volle) 4) Svängning.
— 2) (ridk.) Krcls, hvari ry Haren rider hästen i
ridhus eller bana. — 3) (laklk.) Rörelse, för all
undvika motståndarens hugg. — 4) (i kortspel och
kortkonster) Konstgrepp, då korten så vändas och
blandas, atl ctl visst kort får cn viss plats.
of-vanpå eller i midicn af leken. Slå v., göra ell
sådanl konstgrepp.
VOLTAISK, vålllåisk, a. 2. (fys.) F. stapel
cll. Voltas stapel (så kallad efter uppfinnaren
Volta), stapel, hvarmed galvaniska fenomener
åstadkommas, sammanlagd af zinkskifvor och
silfver-eller kopparskifvor, med våta papp- eller
läder-skifvor på det sält upplagda, att först ligger en
silfver- eller kopparskifva. dernäst zink, så papp,
derpå åter silfver eller koppar, zink o. s. v., sarnl
sist zink, då man börjat med silfver. eller tvärtom.
V0LT1GE, vållti sch, m. 3. (fransklord) 1)Dans
på slak lina. — 2) Konsten alt utan begagnande
af stigbyglar göra språng upp på, öfver eller ifrån
en häst.
VOLTIGERA. vålltischèra. v. n. 4. (fr. Voltiger)
4) Dansa på slak lina. — 2) Göra språng upp på,
öfver eller ifrån en häst.
VOLTIGEUR. vålltiscbö r, m. 3. 1)
Lindansare på slak lina. — 2) En som är öfvad i
konsten att voltigera (bcm. 2), alt göra luftsprång.
Luftspringare. — 3) (i franska arméen) Lätt
infanterist, inöfvad i konsten att voltigera (bem. 2).
VOLUT, — ül, m. 3. (lat. Voluta) Snäckformig
prydnad på pelares kapitäler.
VOLUMINÖS,––––-ös. a. 2. (fr. Volumincux)
4) Som har mycken volym, stort omfång. —
2) (om böcker) Bestående af många delar eller
band. Säges äfv. om cn bok, sorn har ett storl
arktal.
VOLUSPA, se Völuspa.
VOLYM, - y m, m. 3. (fr. Volume, af lat.
Fo-lumcn) 4) Vidd, omfång; (fys.) storleken af det
rum. sorn cn kropps rnassa intager. — 2) Bunden
del af cn bok; bunden bok.
VOM ER A. v. n. 4. (lat. Vomere) Kräkas.
V0M1T1V. –i’v. n. 3. o. 5. Kräkmedel.
VON. fånn. Tysk proposition, som betyder:
af. Brukas i vissa adelsnamn.
VORDEN, part. pret. af Varda.
VOTERA, v. n. 4. (af lat. Votum) Rösta. F.
på någon. F. ül, se Ulvolera. — F- a. Afgöra,
besluta genorn röstning. V. cn tacksägelseadress.
— Voterande, n. 4. o. Votering, f. 2.
VOTERINGSLISTA. f. 4. Lista på voterande.
VOTER1NGS-PROTOKOLL,–––––––ka ll. n. 3.
o. 5. Protokoll, sorn föres vid votering.
VOTERINGSSEDEL. m. 2. pl. — sedlar.
Sedel, hvarpå en voterande skrifvil sitt votum.
VOTERINGSURNA, f. 1. Urna, hvari
volc-ringssedlar läggas.
VOTUM, völumrn. n. pl. vota. (latinskt ord.
sorn egentl. belyder: löfte, önskan) Röst, sorn vid
omröstning afgifves.
VRAK, se Vräk, I.
VRAK, n. 5. (af Vräka) 4) (i sing.) Hvad
sorn blifvit vräkt såsom odugligi. — Syn
Vrakgods, Utskott. — 2) Fartyg, sorn af storm och
våg blifvit så skadadi. alt det drifver omkring i
sjön, utan all kunna styras, eller är uppvräkt på
land. — 3) Se Slrandvrak. — 4) (fig. fam.)
Oduglig menniska.
VRAKA, v. a. 4. Frånskilja del som är
odugligt.
VRAKBRÄDE, n. 3. Såsom odugligt vräkt
bräde.
VRAKFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. En
flyttande simfågel, 29 tum lång; hanen svan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
