Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snömos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖ
SNÖMOS, n. sing. 1) Vispad grädde. — 2)
(fig. fam.) Prat, sladder, munväder; granna ord
ulan innehåll; skenbara skäl, o. s. v.
SNÖMUS, f. 3. pl. — möss. En art Vcssla,
Hk hermelinen, men blott hälften så stor. Mustela
nivalis.
SNÖPA, v. a. 4. o. 2. Genom testiklarnes
utskärning beröfva afllngsförmågan. —
Snöpande, n. 4. o. Snöpnin g, f. 2.
SNÖPARE, m. 3. En, som snöpar.
SNÖP1NG, m. 2. Man, som genom snöpning
blifvit beröfvad aflingsförmågan.
SNÖPLIG (uttalas i allmänhet: snö’ppligg), a. 2.
(i fornspråkct Sneiplig. af Sncipa, skymf; fam.)
Pä en gång skamlig och olycklig; -skymflig och
ofördelaktig; skymfligt vägrande; kort och
föraktlig. Få ell s-l slut. Taga en s. ända. S. fred.
S-l svar. — Syn. Ömklig, Bedröflig, Skymflig,
Neslig, Skamlig, Föraktlig.
SNÖPLIG EN, adv. Se Snöpligt.
SNÖPLIGHET. f. 3. Snöplig beskaffenhet. —
Syn. Ömklighet, Bedröflighel, Skymflighet,
Neslighet, Skamlighet, Föraktlighet.
SNÖPLIGT, adv. På ett snöpligt sätt. Del
ändades s. S. afvisa någon.
SNÖPLOG, m. 2. Elt slags redskap af trä i
form af ett hvarmcd igensnöade vägar göras
farbara. Köra s-en.
SNÖPLOGA, v. a. 4. Med snöplogs körande
göra igensnöade vägar farbara.
SNÖRA, v. a. 4. o. 2. (af Snöre) Med elt
genomdraget snöre sammansluta, hopfästa. S.
hårdt. S. en känga. S. igén, ihop, ti ll, a t,
sammandraga genom snörning. S. upp, ’se
Upp-snöra. — S. sig, v. r. Snöra till en klädning
eller ett snörlif på sig sjelf; äfv. bruka snörlif. —
Snörande, n. 4.
SNÖRAS, snö’rås, n. B. Massor af snö, som
nedrasa från elt högt herg. — Syn. Lavin.
SNÖRBAND, n. 5. Band, hvarmed ett på en
sida öppet klädesplagg hopsnöres.
SNÖRE, n. 4. (af Sno) Ett af flera trådar
snodt eller flätadt, rundt eller skrufformigt. band
af medelmåttig styrka, af lin-, ull-, bomulls- eller
kamclgarn, silke, m. m., till hvarjchanda behof,
dels för egentlig nylta, dels till prydnad på kläder
och möbler. S-l på en spinnrock. S-n på en
klädning, en hall. Träda perlor på s-n. Grålt
liveri med gröna s-n.
SNÖREGION,–––––-6n, m. 3. Så kallas de
delar af jordytan, som äro beläckla af cn
beständig snö.
SNÖRELD, m. 2. (fyrv.) Raket, som löper
utefter ett hårdt ulspändt snöre.
SNÖRHÅL, n. 3. Hål, hvarigenom vid
snörning snöret eller snörbandet dragés.
SNÖRIPA, f. 4. Se Ripa.
SNÖRKÄNGA, f. 4. Känga, som snöres.
Brukas till skilnad ifrån Knäppkänga.
SNÖRLIF, n. B. Lifslycke med snörhål alt
tillsnöra om lifvet.
SNÖRLÖPARE, m. B. (fyrv.) Dufva
(duf-forrnig figur) till elt fyrverkeris antändning.
SNÖRMAKARE, m. 3. Ilandtverkarc, som
gör trensar, border, galoner, krepiner, kordongcr,
fransar och snören, af guld- och silfvertråd, samt
äfven af siden och ull, jemte vissa slags sidenband.
SNÖRMAKERI, n. 3. Snörmakares handtverk.
— Ss. S-ar be te, -handtverk.
SNÖRMAKERSKA, f. 4. En snörmakares
hustru, eller cnka efter en sådan.
SNÖRMUSKEL, m. 3. pl. — muskler, (anal.)
II.
SOC 417
Ett slags rlngformlg muskel, som Ijenar att slänga
vissa gångar och kanaler i kroppen.
SNÖRNING, f. 2. Handlingen, då något snöres.
SNÖRNÅL. f. 2. Beslag af messing eller bleck
i ändan af ett snörband, för alt lättare kunna
inträda det i snörhålen.
SNÖRPA, v. «. 2. (freqventaliv af Snöra)
Tätt hopdraga, så att små skrynklor deraf
uppkomma. (Fam.) S. igen, ihop, ät, se
Hopsnörpa. — S. sig, v. r. Sammandraga sig så, alt
små skrynklor dervid uppkomma.
SNÖR PN ING, f. 2. 4) Handlingen, då man
snörper. — 2) Verkningen, då något snörper sig.
SNÖR REM, f. 2. pl. — remmar. Rem, som
begagnas till snörning.
SNÖR RÄT, a. 2. neulr. — räll. Dragen efter
snöre, alldeles rät.
SNÖRRÄTT, adv. 4) Efter snöre, i rak linie.
— 2) (fig.) Rakt, helt och hållet. S. stridande
mot ell beslul. S. emot, se Tvärt emot.
SNÖRSLAG, n. 5. Slag, som göres med elt
kritadt och spändt snöre, för all få en räl linie
utmärkt.
SNÖRSLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) Genom
slag af elt kritadt, spändt snöre utmärka en rät
linie på ell föremål.
SNÖRSTÖFVEL, m. 2. pl. — slö/lar. Slöfvel
med snörhål på skaftet.
SNÖSKATA, f. 4. Se Björklrast.
SNÖSKID, n. 5. ell. SNÖSKIDA. f. 4. Sc Skid.
SNÖSLAGG, n. sing. Se Snöglopp.
SNÖSLASK, n. sing. Se Snöglopp.
SNÖSOCKA, f. 4. S-kor kallas elt slags ibland
allmogen brukliga vinterdamasker af vadmal eller
kläde, hvarmcd benen skyddas emot snö.
SNÖSOCKER, n. sing. Ett slags
ugnskonfek-tur af sockor, bittermandel och ägghvitor.
SNÖSPARF, m. 2. pl. — sparfvar. En fågel
af Sparfslägtet, nära 7 tum lång, som öfvcrvinlrar
i södra Sverige. Emberiza nivalis.
SNÖSPÅR, n. 5. Spår i snö. [-sporr.]
SNÖSÖRJA, f. 4. Vallen, blandadt med
smältande snö.
SNÖVATTEN, n. sing. Vatten af smält snö.
SNÖVINTER, m. 2. pl. — vintrar. Vinter,
då mycken snö faller.
SNÖVÄDER, n. 5. Sådant slags väder, då det
snöar mycket.
SNÖYRA, f. 4. Snöfall under stark blåst.
SO, f. 3. pl. sor. Sc Sugga.
SOBEL, så’b’l, m. 2. pl. soblar. 4) En art
Vessla i Sibcricn, som lemnar det dyrbaraste
pels-verk; 48 tum lång, brun. Mustela Zibelina. —
2) Skinn af detta djur. Pels. fodrad med s. —
Ss. S-fångst, - fän ge, -skinn.
SOBELMUFF, m. 2. -MÖSSA, f. 4. —PELS,
m. 2. Muff, mössa, pels med foder af sobelskinn.
SOCIAL, - -ål, a. 2. Samhällig, samhälls-.
SOCIETET,––––-ét, f. 3. (lat. Societas) 4)
Sällskap, samfund, förening (t. ex. af
vetenskapsmän, handlande, handtverkare). Deraf Vetenskaps-,
Handels-, Bokhandlare-, Handtvcrks-societet, m. fl.
— 2) Sällskapskrets, umgänge.
S0C1ETETSSAL,–––––lèissål, m. 2. Sal, der
en societel har sina sammankomster.
SOCIETETS-SPEKTAKEL, —-tètsspäcktåk’1,
n. 5. Skådespel, som gifves i cnskilla
sällskapskretsar.
SOCKA, f. 4. 4) Undra delen af en slrumpn.
Deraf Strumpsocka. — 2) Beklädnad för benen
ända upp öfver knäet, och som knäppes eller
häktas ulanpå strumporna.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
