Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skygg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 SKY
ett träd. Sitta i s. af ett träd. Vara i s. för
solhettan.
SKYGG, a. 2. (af Sky) 4) (om kreatur, isynn.
hästar) Fallen för alt skygga. En s. häst. —
2) (om menniskor) a) Som skyr, undflyr, undviker
andra; rädd, fruktande. En s. menniska. Säges
äfv. om sak. S a blickar. S uppsyn. — Har
sammansättningen Folkskygg. — b) Rädd (för).
Han är ej s. för all säga sanningen.
SKYGGA, v. n. i. I. (af Sky) Säges om
kreatur, då de, skrämda vid åsynen af något föremål,
kasta sig åt sidan eller stryka baklänges. Hästen
har det laget all s. — 2) (fam.) Blifva rädd,
draga sig tillbaka. S. undan för någon,
undvika honom. — Skyggande, n. 4.
SKYGGA, v. a. 1. II. (af Skugga) Gifva
skygd. Trädel s-r mig för solen, emot ovädret.
Skärmen s-r emot ljuset. S. ögonen med
handen, hålla handen öfver Ögonen till skydd för
ljuset.
SKYGGE, n. 4. Tygstycke, bundet framtill
om kroppen till skygd. Se äfv. Skyfve.
SKYGGHET, f. 3. Egenskapen att vara skygg;
rädsla, försagdhet.
SKYGGLAPP. m. 2. Lapp, som sättes på
sidan om hvartdera ögat på en skygg häst, för
alt han ej må se något föremål på sidan och
deraf blifva skrämd.
SKYHÖG, a. 2. 1) Som når ända upp till
skyarna. S-t berg. — 2) (fig.) a) Ganska hög.
S. våg. — b) Ganska stor. S. galenskap.
SKYHÖGT, adv. Ända upp till skyarna.
SKYL, m. 2. (af Skyla) På åkern lill
torkning upprest hög af sädeskärfvar, med eller utan
hatt. Uppsätta säden i s-ar.
SKYLA, v. a. 1. I. (af Skyl) Uppsälla i skylar.
S. säd.
SKYLA, v. a. 2. II. (af gamla verbet Skya,
dölja) Betäcka, dölja. Hafva intet atb s. sin
nakenhet med. S. någon för mängdens blickar.
S. ö’fver, se Öfver sky la. — S. sig, v. r.
Betäcka sig, dölja sig. Hafva intet all s. sig med.
SKYLD (y långt), part. pass, af Skyla, II.
SKYLD (y kort), adj. (utan neutr. sing. indef.)
Beslägtad. S. och oskyld. — Syn. Se Beslägtad.
SKYLDEMAN, m. 5. pl. — män. Beslägtad
mansperson. — Syn. Se Slägling.
SKYLDIG, a. 2. (af Skuld) 4) Som har skuld,
är pligtig alt betala penningar till någon. Vara
mycket s. Han är s. mig 100 r:dr för varor.
(Fam. talesätt) S. Gud och hela verldcn,
belastad med skuld, skyldig ganska många. (Fig.)
Icke blifva en någol s., bciala en lika godt igen,
behandla, bemöta, svara någon efter förljenst.
Vi äro hvarandra ingenting s-a, säges, när
man erfarit obehag af någon, och betalt honom
med samma mynt. — 2) Pligtig, förbunden. Jag
anser mig s. att göra del. Jag är ej s. all
lyda honom. — 3) Säges om känslor, som man
är pligtig alt visa någon. Jag är s. honom
tacksamhet derför. Den aklning, man är s.
hans minne. Med s. vördnad för ..., oaktadt
den vördnad man är skyldig... — 4) Som är
vållande till något, begått ett brott, fel. S. lill
ett brott. Göra sig s. lill ett misstag.
Förklara. döma någon s. — Syn. Brottslig, Saker.
SKYLDIGHET, f. 3. Hvad man är skyldig,
pligtig att göra. Göra sin s. Uppfylla sina
s-er. Del är min s. all upplysa er. Jag
anser för min s. all varna er. Rättigheter och
s-er. — Syn. Pligt, Förbindelse.
SKYLDRA, v. a. i. S. gevär ell. blott s.,
SKY
med begge händer föra geväret midt framför
bröstet, vid exercis eller till tecken af vördnad
och såsom helsningstecken. — V. n. (fig. fam.)
Säges om någon, som står rak och orörlig eller
håller något smalt och långt; äfv. om något högt
föremål, som på afstånd synes emot horisonten.
Slå och s. En sötare, som s-r med sin qvasl.
Hvad är det, som s-r der borta? En
väder-qvarn. — Skyl dr an de. n. 4. o. Skyldring,
f. 2. [Skyllra.]
SKYLDSKAP, f. 3. Se Slågtskap. Vara i
s. med någon. Närmare och fjärmare s.
SKYLDSKAPSLED, m. 3. Se Led, III, B.
SKYLLA, v. a. o. n. 2. Beskylla, skjuta
skulden på, gifva skuld för. S. en för något. Del
har han all s. sig sjelf för. Skyll er sjelf, om
olycka sker. Jag s-ller ingen. Han s-ller på
mig. S. på något. Han s-ller på, all han
ej velat del. S. ifran sig, skjuta skulden ifrån
sig. — Skyllande, n. 4.
SKYLLERKÜR, m. 2. Se Vaktkur.
SKYLLPADD, se Sköldpadd.
SKYLLRA, se Skyldra.
SKYLT, sky’llt, m. 2. (t. Schild) 4) ülhängd
tafla, hvarigenom en köpman, en handtverkare,
värdsbusidkare o. s. v. underrättar allmänheten
om sitt yrke och ger anvisning på sin bostad.
— 2) Bleck, som betäcker elt nyckelhål. Äfv.
Låsskylt.
SKYLTVAKT, se Skildlvakl.
SKYMF, m. 3. Kränkande, uppsåtlig
förolämpning. Tillfoga någon en s. Lida en s. —
Syn. Se Förolämpning.
SKYMFA, v. a. 4. Tillfoga en skymf, skymfer.
S. någon. — Syn. Se Förolämpa. —
Skymfande, n. 4. o. Skymfning, f. 2.
SKYMFLIG, a. 2. Skymfande; som innefattar
skymf. S-a ord, vilkor. — Syn. Missfirmlig,
Ärerörig, Förklenande, Förklenlig.
SKYMFLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
skymflig.
SKYMFLIGT, adv. På ett skymfligt sätt,
med skymf.
SKYMFORD, n. 6. Skymfande ord. — Syn.
Smädeord, Oqvädinsord, Skällsord, Förklenligt ord.
SKYMLA, v. n. o. impers. 4. (af Skum)
Synas otydligt, oredigt, dunkelt. Del s-r för
ögonen, jag ser ej klart och tydligt.
SKYMLIG, a. 2. Som synes otydlig, dunkel,
skymtar för ögonen. S. häst se Skimmel.
SKYML1GT, adv. Dunkelt, otydligt. Se s.
SKYMMA, v. a. o. n. 2. (af Skum) 4) Stå.
vara i ljuset för. betaga ljuset, göra skugga. Ni
s-mer mig, står i ljuset för mig, hirfflrar mig
alt se. Muren s-mer huset. S. för solen,
genom sin kropp hindra solstrålarna att framtränga
till någon eller något bakom varande. — 2)
Betaga ulsigten lill. Muren s-mer fältet. Huset
s-mer före. S. bårl, undan, se Bortskymma.
(Fam.) Skym undan, äfv. gå ur ljuset; gå
undan, så all jag kan se. (Fam.) Bakom skym
undan, i skydd bakom något föremål, i en vrå.
hrypa, hålla sig bakom skym undan, gömma
sig undan. — V. impers. Det s-mer ell. det
s-mer på. del mörknar, blir afton.
SKYM MEL, se Skimmel.
SKYMNING, f. 2. Den småningom skeende
öfvergången ifrån dag till natt, härrörande af den
nyss nedgångna solens strålar, som bryta sig i
luftens öfre dunster och ifrån dem reflekteras till
jorden. I s-en, under denna tid. — Syn.
Dagsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
