Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skura ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKU
SKURA, f. 4. Fördjupning efter inskärning.
Göra en s. på en karfstock. — Skrifves äfv.
Skåra.
SKURA, v. a. 4. Rengöra genom gnidning
med sand, krita, trippel, skäftc o. d., samt
skölj-ning med vatten. S. golf, kökssaker, gevår.
S. af, b6rt, ut, se Af skura, &c. S. 6m, sö
nder. S. upp, åter göra ren, fullkomligt rengöra
genom skurning; äfv. förbruka genom skurning;
äfv. (fam.) se Skrubba upp.
SKURBAD, n. 3. Se Duschbad.
SKURFRÄKEN, m. sing. eller
SKURGRÄS, n. 5. Se Skäfte.
SKURGUD, skörgüd, m. 2. (af gam. Skurdr,
skärning) S-ar kallades de i trä utskurna
gudabilder, som under hedniska tiden mångenstädes
i norden uppsattes i särskilta små bönehus, vid
allmänna vägar, vid böndernas gårdar, o. s. v.
SKURK, m. 2. (ursprungi.: torrt ormskinn)
Högst nedrig och gemen menniska. — Syn. Bof,
Niding, Rackare, Lymmel.
SKURKAKTIG, a. 2. Af en högst nedrig
sinnesart. — Syn. Bofaklig.
SKURKAKTIGHET, f. 3. i) Egenskapen att
vara skurkaktig. — 2) Se Skurkstreck.
SKURKERI, n. 3. (föga brukl.) eller
SKURKSTRECK, n. B. Högst nedrig
handling. — Syn. Bofstreck, Nidingsstreck, Bofstycke,
Skurkaktighet.
SKURLAPP, m. 2. Lapp, som brukas alt
skura med.
SKURNING, f. 2. Förrättningen, arbetet, då
något skuras.
SKURPENS, skurrpä’nns, s. oböjl. (prov. o.
fam.) Bannor. Få, ge s.
SKURPENSA, skurrpä’nnsa, v. a. 4. (prov. o.
fam.) Banna, skura upp, skrubba upp.
SKURREGN, n. Ö. Regn, som faller skurtals.
SKURSAND, m. sing. Sand att skura med.
SKURTAK, n. ö. Se Valtentak.
SKURTALS, adv. I skurar.
SKURTRASA, SKUR VISKA, f. 4. Trasa,
viska, som begagnas vid skurning.
SKUTA, f. 4. Hvarje mindre fartyg, som
endast är ämnadt till flod-, insjö- eller kustfart. —
Ss. Skutlast, -lega, -skeppare.
SKUTT, n. B. (fam.) Långt språng. Taga,
göra elt s. I ell s. Ta s., se Skulla. — Syn.
Språng. Hopp.
SKUTTA, v. n. 4. (fam.) Taga långa språng;
hoppa, springa. S. bort, fråm, förbi’, 6m,
igenom, i’n, néd, undan, upp, ut, ö fver. —
Skuttande, n. 4.
SKÜTTARE, m. B. (fam.) En, som mycket
springer och hoppar.
SKY, v. a. 2. Undfly, undvika, frukta. Ej s.
all tala sanning. (Fam.) S. hvarken eld eller
valten. frukta ingenting.
SKY. m. sing. oböjl. Undflyende, undvikande,
afsky. Till s^ och varna gel, se Var nagel. Ulan
s. utan återhåll, utan hejd, utan blygsel.
SKY, m. 2. 4) Litet tunt, ljust moln. (Fig.)
Upphöja ända till s-arna, berömma
öfvermåt-tan. Slå som fallen ur s-arna, vara betagen af
häpnad. — 2) (fig.) Ofantlig mängd af flygande
insekter. En s. af gräshoppor. — 3; Fint streck
af grummel i vissa vätskor. S. i urin. — Ss.
S -beläckl.
SKYDD, n. sing. oböjl. 4) Se Skygd. 1 s.
af ell träd. — 2) Se Beskydd. Finna s. hos
någon.
SKYDDA, v. a. 4. 4) Gifva skygd. Ell träd
SKY 381
s-de mig för regnet. — 2) Beskydda, bevara.
S. en för något. S. någon i besittningen af
en sak. — Syn. Freda, Bevara. Se äfv.
Beskydda. — S. sig, v. r. Bevara sig, beskydda
sig. S. sig för, emol kölden. — Sky ddandc,
n. 4.
SKYDDARE, m. 8. Se Beskyddare.
SKYDDLING. m. 2. (nytt ord) En, som
beskyddas af någon. — Bildadt för att motsvara det
franska Protegé.
SKYDDSAFGIFT. f. 3. Personel skatt, som
hvarje innebyggare i Sverige årligen måste
utgöra.
SKYDDSANDE, m. 2. pl. — andar.
Skyddande ande.
SKYDDSBREF, n. B. Bref. hvarigenom någon
försäkras om skydd och säkerhet till person och
egendom.
SKYDDSENGEL, m. 2. pl. — englar.
Skyddande engel. [-ängel.]
SKYDDSFÖRBUND, n. S. Förbund till
inbördes skydd och försvar.
SKYDDSGUD, m. 2. -INNA, f. 4. Gud e!l.‘
gudinna, som förunnar sitt synnerliga hägn och
skydd åt person eller sak.
SKYDDSHELGON, n. B. Helgon, som tros
särskilt skydda person, folk eller Jand.
SKYDDSHERRE, m. 2. pl. — herrar.
Lands-eller egendomsherre, betraktad som sina
under-sålers eller underhafvandes beskyddare.
SKYDDSKAP, n. 3. o. B. En beskyddares
förhållande till dess skyddling.
SRYDDSKOPPOR, f. 4. pl. Koppor, som, till
skydd emol smittkopporna, genom inympning af
varet i kokoppor bibringas dem, hvilka icke varit
angripna af smittkoppor. Ympa s., sc
Vaccinera.
SKYDDSKOPPYMPNING, f. 2. Se
Vaccination.
SKYDDSMUR, m. 2. Mur, som tjenar till
skydd. Brukas äfv. bildligt.
SKYDDSPATRON, - - ön, m. 3. Ett rikes
skyddshelgon. S:l Erik var Sveriges s.
SKYDDSVAKT, m. 3. Beskyddande vakt.
SKYDDSVÄGG, f. 2. Skyddande vägg.
SKYDDSVÄRN, n. B. Se Värn.
SKYDRAG, n. B. Ett slags luflfenomen, då
en del af ett moln nedsänkes och svänger sig
beständigt omkring i en hvirfvel, hvarvid detsamma,
inuti ihåligt, uppdrager uti sig lättare ting,
såsom vatten, halm, hö, fiskar, fåglar.
SKYFALL, n. 8. 4) Regn, som nedstörtar i
strömmar. — 2) (bot.) a) Ålgsiägtet Nostoc. —
b) En art deraf, på ängar och vid vägar, efter
regn. Tremella Nostoc.
SKYFFEL, schy’ffl, m. 2. pl. skyfflar.
(Diminutiv af Skofvel) Benämning på flera slags redskap,
som brukas att dermed upphämta eller
undanskjuta något. Se f. ö. Eldskyffel, Trädgårdsskyflel.
SKYFFELHARF, f. 2. pl. — harfvar. Ett
slags åkerbruksredskap.
SKYFFLA, v. a. 4. Röra uti, kasta med
skyffel, hopskjuta, undanföra med skyffel. S. b6rl,
undan, se Bortskyflla. S. ihop, upp, ut. S.
6m, se Omskyfjla. — 2) Med trädgårdsskyflel (se
d. o.) afskära ogräs på gångar och land i en
trädgård, o. s. v. S. gångarna i en trädgård.
— Skyfflande, n. 4. o. Skyffling, f. 2.
SKYFFLARE. m. B. En. som skyfflar.
SKYFVE, n. 4. Se Brätte.
SKYGD, n. sing. oböjl. Hvad som tjenar till
betäckning emot sol, regn, o. s. v. Söka s. under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
