Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Råhult ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 RÅH
het, Bondaktighet, Brutalitet. — Ss,
R-slill-slånd.
RÅHULT, n. 5. (skepp.) Det lag af
bordlägg-ningsplankor, hvilket är närmast skandäckct.
RÅJERN, n. S. I. Se Goråjern.
RÅJERN, n. sing. II. Benämning på det jern,
som vid Half-Vallonsmide efter slutadt kok
upp-bryles och lägges afsides i härden.
RÅK, n. sing. L Tarmarne och vissa delar
af innanmätet hos slagtboskap.
RÅK, f. 2. II. Se Vråk.
RÅKA, f. 1. Se Sädeskråka.
RÅKA, v. a. o. n. i. o. 2. Träffa, finna på.
R. någon på galan. R. målet. — R. pa, träffa,
anträffa, påträffa, finna, påhitta. R. på ell lik i
skogen. Jag r-de på honom, just som han
tånkle gå ut. Jag kunde ej r. på dörrn.
Arméerna r-de på hvarandra. Jag har r-l
på elt vackert sldlle i boken. (Fig.) R. på ens
tanka, finna, utgissa den. — V. n. 1) Genom
ödets skickeise, oförscdt, händelsevis komma i
någon viss (farlig, svår, obehaglig o. s. v.)
belägenhet, eller tillfälligtvis emot sin vilja komma
att göra någon skada, o. s. v. R. i [ara, i nöd,
i fattigdom, i skuld. R. i försåt, i en fålla,
ell bakhåll. R. i röfvarehänder. R. i ens våld,
i ens händer. R. i slagsmål. R. i olycka, i
ledsamheler. R. i onåd hos någon, förlora ens
nåd. R. i förakt, blifva föraktad. R. i
villfarelse, taga vilse, irra sig, göra sig irrig
föreställning. R. i tvist med hvarandra. Han r-de
all bli öfverfallen, atl få slryk. all falla. Man
kan lätt r. all fela. Han r-de all slöta
omkull glasel. Han r-de säga, all..., han kom
att säga... Jag r-dc få göromål, händelsen
gjorde, att jag fick göromål. Jag r-de all
komma dil, just då... Om han r-de dö. Han
har r-l förlära gifl, har händelsevis kommit
att... — R. emellan, händelsevis komma emellan
något på ett sätt, som medför fara, smärta, skada.
R. emöl, händelsevis stöta emot. R. fast,
händelsevis fastna; (fig. fam.) komma i en svår
belägenhet. Nu har ni r-l väl fasl. R. fö’r, se
R. ul för. (Fam.) R. ihop, händelsevis komma
i träta, tvist, strid, slagsmål. R. in i,
händelsevis komma in i, t. ex.: R in i ell försåt. R.
ul för. händelsevis träffa på en fiende, en fara,
en obehaglig person, o. s. v. R. ut för cn
bandil, en röfvare, en sjukdom, cn olycka. R. ul
för elakt sällskap. R. ul för elakt väder. R.
illa ul. (Ironiskt) Der r-de han väl ut. — 2)
Hitta. Jag r-r icke dil. R. rätt. R. in, néd,
upp, &c. — R-s, v. dep. Träffa hvarandra.
Bvar r-ades vi sist? Vi r-ades på galan.
Vi r. snarl igen. Farväl, tills vi r.!
RÅKALF, m. 2. pl. — kalfvar. Sc
Rådjurs-kalf..
RÅKALL, a. 2. Fuktig och kall.
RÅK1LLING, m. 2. Se Rådjurskalf.
RÅ KOKA, v. a. 4. o. 2. (bergsbr.) Säges om
jern, då det kokar under räckningen.
RÅKOPPAR, m. sing. Den koppar, som fås
efter förnyad smältning, sedan han blifvit
reducerad, utgörande en spröd metallmassa, ännu
förorenad af svafvel, jern, m. m.
RÅLIK, n. & (skepp.) Det lik på ett råsegcl,
som fästes vid rån.
RÅLÄGGNING, f. 2. Utstakning af ägoskilnad.
RÅLÄNGA, f. 1. (skepp.) En kabelgarnsstropp.
RÅM, råmm, m. sing. Fiskägg. — Skrifvcs af
några Rom. (Råmm, Romm.]
RÅMA, v. n. i. Se Böla. — Råmande,n.L
RÅT
RAMFISK, rå’mm-, m. 2. Fisk, som har råm.
RÅMGÄDDA, rå’mm -, f. 1. Gädda, som har
råm.
RÅMJÖLK, f. sing. Första mjölken, som en
ko ger efter kalfningen.
RÅMJÖLKSGRÄS, n. 5. ört med hög, rak
stjelk och lång purpurröd hlomspira. Epilobium
angustifolium.
RÅMSTEN, rå’mm -, m. 2. En stcnart, som
utgör en blandning af kornigt afsöndrade stycken
af kalksten och sandig mergel.
RÅMÄRKE, n. 4. Påle eller sten (rå ell. rör),
som tjenar atl ulmärka ägoskilnad.
RÅN, n. 5. Del brott, som begås, då man
våldsamt öfverfaller och plundrar personer.
RÅNA, v. a. 4. I. Våldsamt öfverfalla och
plundra. — Rånande, n. 4.
RÅNA, v. n. 4. II. Draga till sig fuktighet
ur luften, blifva rå (fuktig).
RÅNARE, m. 5. En, som gör sig skyldig
till rån.
RANOCK, m. 2. (skepp.) Nock på en rå.
RÅNSMAN, m. 5. pl. — män. Se Rånare.
RÅNTE. rånnte, m. 2. pl. rantar. Se
Far-gall.
RÅ- OCH RÖRSHEMMAN, n. B. (kameral.)
Benämning på ett slags hemman, hvilka åtnjuta
nästan lika stora friheter som säterier, och anses
hafva uppkommit på det sätt, att de blifvit
uppröjda på gamla säteriers mark, inom deras rå
och rör, eller inom den bys rågång, på hvars
ägor säteriet är beläget.
RÅPERT, rå’pä rrl, m. 3. (skepp.) Pert,
hörande till en rå. Jfr. Perl.
RÅSEGEL, n. B. (skepp.) Segel, som är fästadt
under en rå medelst nockbändslar och råband.
RÅSEGLARE, m. 5. (sjöt.) Ett fartyg, som
isynnerhet för råsegel.
RÅSIDA, f. 4. (vid tysksmide) Smällans undre
sida.
RÅSILKE, n. sing. Silke, som endast blifvit
upphaspladt, icke dubleradt och tvinnadt.
RÅSK1LNAD, m. 3. Genom rågång utstakad
ägoskilnad.
RÅSKINN, n. B. Skinn af rådjur.
RÅSLAGG, m. sing. (bergsbr.) Slagg, som
bildar sig vid råsmältning.
RÅSMÄLTA, v. a. 2. (bergsbr.) Låta koppar
undergå första smältningen.
RÅSMÄLTN^NG, f. 2. (bergsbr.) Första
smältningen af koppar.
RÅSOCKER, n. sing. Socker, som icke
blifvit raffineradt.
RÅSPRINGNING, f. 2. Se Kölhalning, 2.
RÅST, se Rost.
RÅSTEK, f. 2. Stek af rådjur.
RÅSTEN, rå’stén, m. 2. Se Gränssten.
RÅSTÅL, n. sing. Stål, beredt af tackjern,
genom smältning, under betäckning af slagg, men
som, i anseende till luftens ringare tillträde,
bibehåller en del af sitt kol.
RÅSULA, f. 4. (bergsbr.) Tackjernsartad färska.
RÅTACKLING, f. 2. (skepp.) Allt det gods,
som å större eller mindre rår påtacklas och
fastsättes.
RÅTTA, f. 4. Ett djurslägte af Gnagarne
med spetsig nos, utstående öron, lång, naken och
fjällig svans, samt vidrig lukt. Mus. Se Lilla
och Stora Husråltan. Skogsrålla. Svarla R-n,
en art af råtlslägtet, gråsvart, 7 tum lång, ytterst
glupsk. M. Ratlus. — Ss. Råtlbo, -unge.
[Rotta.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
