Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Läte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 LÄT
LÄTE, n. 4. (af Låt) Säges om alla slags
oartikulerade ljud, helst i fråga om djur. Den
sjuke lät höra ell otydligt l. Djurens,
[åg-larnes olika l-n.
LÄTT, a. 1. 4) Ej tung. En l. börda. L.
som en fjäder. (Talesätt) L. på handen, se
Lällhänd. Hafva en l. hand, ej ligga tungt på
med handen. L. på foten, som går, springer
med lätta steg; snabb. L. steg, då foten ej tynger
eller trycker hårdt. L. jord, lös. (Fig. fam.)
L. på tråden, se Tråd. (Fig.) Känna sig l are
om hjerlat, befriad ifrån något bekymmer. —
2) Ej svår, ej mödosam, ej besvärlig, ej plågsam.
Eli l. arbete, göra. L. sorg, lindrig. L. att
narra. L. att umgås med, icke kinkig, icke
granntyckt. icke argsint eller folkskjgg. Del är l. all
göra, all säga. — 3) Rörligare än något annat af
samma slag. L-a trupper (i motsats till: tunga).
L. artilleri (i motsats till: tungt). Eli l. åkdon.
En l. bål. — 4) L. drägl, af få och tunna
kläder. L. föda, lättsmält. L. stil, skri fart,
flytande, ej uttänjd och lättfattlig.
LÄTT, adv. 4) Ej tungt, ej trögt. Hästen
bär l. Gå, springa, flyga l. Vagn, som går I.
Bakknif, nyckel, maskin, som går l. I.
handlera något. So ft a I., med lätthet uppvakna. L.
beväpnad, med lätta vapen. L. klädd, i tunna
kläder; äfv. vårdslöst klädd. — 2) Ej svårt; ulan
svårighet. L. göra något. Hafva l. för all
tala, all fatta. Taga någonting l., ej lägga det
på sinnet, ej fästa sig dervid, ej synnerligen bry
sig derom. Del kan l, hända, all... Del
händer ej l., ej ger na, ej ofta.
LÄTTA, v. a. 4. Göra lätt, lättare. L. ens
börda. L. ell skepp, utkasta eller afTöra en del
af dess last. Eli medel, som l-r hufvudet,
bröstet, gör hufvudet mindre tungt, andedräglen
mindre svår. (Sjöt.) L. ankaret, vinda ankaret
loss ifrån bottnen och upp till fartyget. (Fig.)
L. sill samvele, bekänna något, sorn hnger det.
L- under, se Underlätta. — L., v. n. Vädret
l-r, blir lindrigare, bättre. — L. sig, v. r. (fam.
skämtv.) Göra sitt larf. — Lättande, n. 4.
LÄTTA, f. 4. Örtslägtet Lithospermum.
LÄTTAGAD, a. 2. Som ej behöfver mycken
aga eller genom aga lätt låter rätta sig.
LÄTTBLODIG, a. 2. Se Sangvinisk.
LÄTTBRUKAD, a. 2. L. jord, lätt alt bruka.
LÄTTDRUCKEN, a. 2. neutr. — el. Säges
om drycker med behaglig, ej stark smak. Ett
l-el vin.
LÄTTELIGEN, adv. Se Lätl, adv.
LÄTTELSE. f. 3. (föga brukl.) Se Lättnad.
LÄTTFATTLIG, a. 2. Lätt alt falla, förstå.
En l. stil.
LÄTTFOTAD, a. 2. Lätt på foten. Se Lätt, a.
LÄTTFÄRDIG, a. 2. Lättsinnig och begifven
på olukt. Ett l-l stycke. — Läll[ärdigl,aä\.
LÄTTFÄRDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
lättfärdig.
LÄTTHELGDAG, lä’tlhälljdåg, m. 2.
Helgdag, som firas med mindre högtidlighet.
LÄTTHET, f. 3. Egenskapen alt vara lätt.
Bördans l. L. atl falla, god fatiningsgåfva.
LÄTTHÄND, a. 2. Som ej ligger tungt på
med handen.
LÄTTHÄNDT, adv. Med lätt hand.
LÄTTING, c. 2. Lat, sysslolös menniska.
LÄTTJA, f. sing. (af Lat) 4) Motvilja för
arbete. — 2) Sysslolöshet, overksamhet. Lefva i l.
Slå ell. lägga sig på L, blifva lat.
LÄTTJAS, v. d. 4. Göra intet, vara
sysslo
LÄX
lös af motvilja för arbete. — Syn. Slå dank.
Lägga armarna i kors.
LÄTTJEFULL, a. 2. Myckel lai. —
Lättjefullt. adv.
LÄTTJORD, f. sing. Lös jord.
LÄTTKÖPT, 8. 4. Lält alt få köpa och ej
dyr.
LÄTTLERA, f. sing.-Se Lermylla.
LÄTTLYNT, a. 4. Som har ell lätt lynne,
lar verlden lält, ej lägger förtret, motgång och
olycka på sinnet.
’ LÄTTLÄST, a. 4. Lält att läsa, fatta, förslå.
En l. stil.
LÄTTLÖST, a. 4. 4) Som lält låter sig
upplösas. Elt l-l ämne. — 2) Lält alt lösa, utreda,
förklara. L. uppgift, gåta.
LÄTTNA, v. n. 4. Luften l-r, del börjar bli
ljusare i luften.
LÄTTNAD, m. 3. 4) Lättande. Till l. af en
börda. Till samvetets L, dess befrielse från
något, som tynger det. — 2) Minskad möda,
min-skadt besvär, minskad plåga; lindring. Della var
en slor l. för honom i lidandel. Känna l. af
ell läkemedel.
LÄTTRODD, a. 2. Som går lält all ro. En
l. båt.
LÄTTROGEN, a. 2. neutr. — et. Som af
dumhet eller oerfarenhet lält säller Iro till allt
hvad som säges. äfven om det är orimligt.
LÄTTROGENHET ell. LÄTTROHET, f. 3.
Egenskapen att vara lällrogen.
LÄTTRÖRD, a. 2. Brukas endast i andlig
mening. 4) Som lätl emottager intryck, vare sig
glada eller sorgliga. Hon är mycket l. En l.
själ. Eli l-l sinne. — 2) Som lält blir rörd till
medlidande, deltagande, o. s. v. Hafva elt l-l
hjerla. — Syn. Veksint, Yekhjcrlad, Blödsint,
Känslofull.
LÄTTRÖRDHET, f. 3. Egenskapen alt vara
lält rörd.
LÄTTRÖRLIG, a. 2. 4) Lätt alt sälta i
rörelse. — 2) Som rörer sig med lätthet, vig, lält.
Han är ännu myckel l., faslän gammal. —
Lättrörlighet, f. 3.
LÄTTSINNE, n. sing. Se Lätlsinnighet.
LÄTTSINNIG, a. 2. 4) Som ulan besinning
och utan afseende på sedelagens föreskrifter
öf-verlåter sig ål ögonblickets infall, blindl lyder
böjelsernas drift. En l. menniska. Man säger
äfv.: L. själ, karokler, l-l hjerla. — 2) Som
röjer, tillkännagifver detta fel. L-a tänkesätt.
L-l uppförande.
LÄTTSINNIG HET, f. 3. Egenskapen att vara
lättsinnig.
LÄTTSINNIGT, adv. På ell lättsinnigt sätl,
med lätlsinnighet. Uppföra sig l.
LÄTTSKRÄMD, a. 2. Som lält blir skrämd.
LÄTTSMÄLT, a. 4. 4) Som med lätthet
smälter, utan alt fordra någon högre värmegrad. L-a
metaller. — 2) Sorn lält smält.er i magen. L.
mal. föda. — Lä tis mä llhet, f. 3.
LÄTTSTYRD, a. 2. Lött all slyra.
LÄTTSÖFD, a. 2. 4) Lält alt söfva. — 2)
Som lätt vaknar upp ur sömnen. —
Lällsöfd-hel, f. 3.
LÄTTVINDIG, a. 2. (pop., fam. o. skämtv,)
Som med lälthet görcs, verkställes; lält.
LÄTTÄTEN, a. 2. neutr. — el. L. mal, som
ej behöfver mycken luggning.
LÄVART, lä varrt, adv. (sjöt.) Betecknar den
sida eller det håll, hvaråt vinden ligger.
LÄXA, f. o. v. Se Lexa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
