Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jägarnät ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAG
JÄGARNÄT, n. S. Se Jaglnät.
JÄGARORD. n. B. Se Jägarterm.
JÄG ARSPRÅK, n. B. De egna benämningar,
uttryck och talesätt, som jägare nyttja med
afseende på föremål, hvilka tillhöra deras yrke.
JÄGARTERM, jä’garrtä’rrm, m. 3. Uttryck,
som nvttjas särskilt i jägarspråket.
JÄGARVÄSKA, f. 4. Väska, som bäres af
jägare, då de äro på jagt, alt deri förvara
åtskilliga förnödenheter jemte fångsten.
JÄG ERI, n. 3. Jagtyrkel med allt hvad
der-till hörer.
JÄGERIBETJENING, f. 2. I kronans tjenst
anställde personer, i och för skogarnes vårdande,
skadedjurs dödande, o. s. v.
JÄGERISTAT, m. 3. Jägcribetjeningcn i elt
län.
JÄGMÄSTARE, m. B. Tjensteman, som har
högsta uppsiglen öfver skogarna och jagten i elt
län. — Ss.Jägmästare-boslälle,- distrikt,
-syssla.
JÄGTA, jä’ckta, v. a. 4. (fam.; af Jaga)
Beständigt oroa, icke lemna någon ro. J. någon
med en hop onyttiga bestyr.
JÄGTSTAG, n. B. (skepp.) En på hvarje rås
förkant fastspikad träribba, mcd hål, att dcri
fästa eller slå under seglet.
JÄKEL, se Djekcl.
JÄMFÖRA, m. fl., se Jemföra, 8ec.
JÄMFÖTTES, JÄMGOD, se Jemnfötles,
Jemn-god.
JÄMKA, m. fl., se Jemka, &c.
JÄMLIK, JÄMMER, JÄMN, m. fl., se
Jemn-lik, Jemmer, Jemn, &c.
JÄNKA, sc Jemka.
JÄNTA, f. 4. (ford. Genta, af Ganle, pojke,
som gcrna leker, således egentl: ung, munter och
glad flicka) Säges i vissa provinser i stället för
Ung flicka.
JÄRF, m. 2. pl. — [var. 4) Elt släglc af
rofdjuren. Gulo. — 2) Art af delta slägte,
omkring cn aln lång, till skapnaden lik en björn,
mörkbrun, med cn ljusare strimma längs ål hvar
sida; luktar mysk; kastar sig ifrån träden på sitt
rof. Gulo borealis.
JÄRGA, se Jerga.
JÄRN, se Jern.
JÄRTECKEN, n. 8. Förebådande under,
locken. — Ordet, som fordom skrcfs Jcrtekn,
Jar-tcck, Jarlign, Jardtign, förmodas vara
härlcdl-af Jern, med afseende på den bekanta
Jernbyr-dcn.
JÄSA, v. a. 2. 4) Säges om vissa flytande,
blandade ämnen, då de, i lagom förtuniiing
utsatta för en måttlig lufttemperatur, komma i stark
rörelse, föranledd af de enkla ämnenas sträfvande
all afskilja sig ifrån hvarandra. Dricka, vin,
som j-ser. J. Ö’fver, svämma öfver till följe af
jäsning. — 2) Säges äfven om ärnnen, som hafva
fastare konsistens, när de, vid tillblandning af
någol annai ämne, eller endast genom inverkning
af slark hetta, råka i häftig inre rörelse och
liksom koka eller svälla. Kalk j-ser med syra.
Degen börjar j. — 3) Säges äfv. om blodet i
en lefvande kropp, när det af någon orsak råkar
i elt slags feberaktigt, kokande tillstånd. Blodet
j-ser i honom. — 4) (fig.) Vara yllerst upprörd.
J. af vrede, harm, ovilja, högmod. — Skrifves
äfv. Gäsa.
JÄSANDE, n. 4. Verkningen, när något jäser.
— Äfv. Gäsande.
JÄSDEG, m. 2. Deg, så beskaffad, att den,
JAT 799
blandad i annan deg, försällcr denna i jäsning. —
Äfv. Gäsdeg.
JÄSFAT, n. B. Se Jäskar. — Äfv. Gåsfat.
JÄSJORD, f. sing. Sc Jäslera. — Äfv.
Gäs-jord.
JÄSKAR, n. S. Kar, hvari dricka lemnas att
stå och jäsa. — Äfv. Gäskar.
JÄSLERA, f. sing. Ett slags lera, som har
den egenskapen att jäsa i hetta. — Äfv. Gäslera.
JÄSMJÖLK, f. sing. Löpnad mjölk, pressad
genom linne. — Äfv. Gäsmjölk.
JÄSNING, f. 2. 4) Se Jäsande. — 2) a)
Tillstånd, hvari etl jäsande ämne sig befinner. Vara
i j. Sätta i j. — b) (fig.) Stark sinnesrörelse.
Sinnena äro i j. — Äfv. Gäsning.
JÄSMNGSFAT, — KAR, se Jäskar.
JÄSNINGSKRAFT, f. sing. Elt ämnes kraft
alt sälta ell annat i jäsning.
JÄSNINGSMEDEL, n. S. JÄSNINGSÄMNE,
n. 4. Medel, ämne, som har egenskapen att sälla
andra ämnen i jäsning.
JÄSNINGSPROCESS, m. 3. (vetensk.) Den
fortgående verkningen hos ell jäsande ämne.
JÄSPA, m. fl., se Gäspa, &c.
JÄSRUM, n. B. Särskilt rum i bryggerier och
fabriker, der dricka eller andra ämnen undergå
jäsningsprocessen. — Äfv. Gäsrum.
JÄST, jä’sst, m. sing. Del på ytan af jäsande
dricka uppkomna skum, eller don fällning, som
under jäsningen afsäller sig på bottnen. —
Skrifves äfv. Gäst.
JÄTTE, jä’tte, m. 2. plur. — jättar, (i
fornspråket Jolun, Jölun, beslägladt med del
grekiska Gigas) 4) Jättar kallades i uräldsta tider cn
folkslam, som bebodde Skandinavien, innan Asarne
ditkommo och småningom undanträngde dem, samt
beskrifvas såsom varelser af utomordentlig
storlek och styrka, Thors dyrkare, och ej saknande
elt slags bildning, hvilken i sagan betecknas med
uttrycket: Jätlarnes visdom. — 2) I Gudasagan
(Eddan) framställas Jältarne såsom ficndtligi
sinnade mot gudarna (Åsarna) och männerna
(men-niskorna). — Äro då egentligen alt betrakta
såsom symboliserade, väldiga, ofta förstörande
naturkrafter. — 3) Man af ovanlig kroppslängd, öfver
43 fot. Den Italienske j-n. — 4) (fig.) En, som
i högst utomordentlig grad utmärker sig i något.
Grimm är en j. i språkkunskap. [Jette.]
JÄTTEBILD, m. 3. Bild af öfvermensklig
storlek.
JÄTTEBUFFEL, m. 2. pl. — bufflar. En
art Buffel mcd 4 fols horn och derulöfver. Bos
Arni.
JÄTTEGESTALT, m. 3. Jättelik, reslig
gestalt.
JÄTTEGRAF, f. 2. pl. — grafvar. Graf, der
cn jätte uppgifves ligga begrafven.
JÄTTEGRYTA, f. 4. Så kallas ett eget slagg,
i Sverige ganska talrikt förekommande, grytlik
fördjupning i bergen. Jättegrytorna anses hafva
tillkommit vid den så kallade Rullstensfloden.
JÄTTEGRÅTTA, f. 4. Ofantligt stor
underjordisk håla eller grålta.
JÄTTEGRÖ, n. sing. Näst vassen det
ansenligaste af alla svenska gräs; växer vid flod- och
sjöstränder; odlas äfven med största fördel.
Kallas äfv. Kassevia. Poa aqualica.
JÄTTEHAJ, m. 2. Se Hvilhaj.
JÄTTEHUS, n. B. Sc Jättestuga.
JÄTTEHÅL/k, f. 4. Se Jältegrålla.
JÄTTEHÖG, m. 2. Grafhög, der en jätte tros
(a begrafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
